irak

A collection of 76 posts

memoarer

Kapitel 15: Hem och skola

Det blev bestämt att vi skulle sluta fly. Vi var klara, Damaskus var vårt nya hem tills Irak var befriat och då skulle vi tillbaka. Vi fick tag på en lägenhet våningen under khala Hiams. Beige väggar, golv och tak. Fuktskador, sprickor och mögel. Högsta Yarmouk-standard. Med fördelen att vi

memoarer

Kapitel 14: Ensamma i Yarmouk

Det var inte så här det skulle vara. Jag märker det när vi kommer hem till min moster i det palestinska flyktinglägret Yarmouk. Bordet är dukat med nötter, frukter och grönsaker. Karaffer med vatten och glas står uppställda, där är en flaska arrak att fira med. Några flaskor Pepsi till

memoarer

10: Blixtvisit i Turkiet

Ett spädbarn föddes för tidigt och överlevde inte. Vår yngsta, Sivan, var dryga månaden gammal när senapsgasen slog till. Han klarade sig väl. Nida’ förlorade synen tillfälligt, hade kräkningar, men annars blev hon frisk så småningom. Kaoset som följde gjorde att vi tappade bort varandra. Vi skulle träffas som kortast

memoarer

9: Senapsgas

Peshmerga-NaseerDet hände oftast ingenting. Långa perioder av långtråkigt. Min räddning i dessa tillfällen var läsningen. Jag läste allt jag kom över. Det mesta förstod jag ingenting av, men jag läste och tiden gick, samt fick beröm för att jag läste så pass vuxna verk (utan att förstå dem alls, men

memoarer

8: Regimen slår tillbaka

Ens politiska riktning och syn färgas rätt mycket av ens uppfostran och uppväxt. En grej som jag uppskattar oerhört är att alla vi som var där just var ett ”vi”. Alla behandlades lika, oavsett tro, hudfärg eller kön. Jag skulle vilja lägga till sexuell läggning, men faktum är att tiderna

memoarer

7: Någon måste faktiskt tänka på barnen

Det finns flera hundra vuxna omkring oss barn och de försöker alla ge oss det vi varken kommer ihåg, saknar eller ens känner till. En normal barndom. Kort sagt, våra dagar var rätt fyllda från morgon till kväll. Vi gick till skolan, jag och Nida’, och numera även min lillebror.

memoarer

6: Vinterlugn

Jag och mamma i snönEn populär fråga här hemma i Sverige är ”När såg du snö för första gången?” För folk antar att man har en bra story som irakier i Sverige och ser det där vita pulvret falla från himlen. Mitt svar är att jag såg det för första

memoarer

5: En ny vän

Pappa bjuder på kakor under en födelsedagJag hatade vårt nya hem till en början. Troligen tog jag ut all min förvirring och ilska på kringflackandet på det. Vi hamnade i en liten stuga byggd av tegel. Den var kall och vi fick isolera med hjälp av uppskurna tält. Särskilt minns

memoarer

4: Ett liv i frihet

Jag skulle snart fylla fem år och jag hade spenderat mina första år på flykt. Ganska ofta isolerad från andra barn lärde jag mig att leva i min egen värld, att vara ensam. Jag får ofta frågan om hur min barndom påverkat mig. En grej är att jag inte vet

memoarer

3: Kungar av dalen

Ursäkta en cliffhanger men jag hört att man ska väva in spänning i en berättelse. För det var ju så att jag frågade mamma var pappa var och hon svarade att han skulle komma senare, men att han var tvungen att lösa en del grejer först. Grejerna var ju i

memoarer

2: Origin Story

Den irakiska säkerhetstjänstens (AMN) dokumentation av min fasters avrättning Mina föräldrar tillhör 1968-generationen. De var kommunister i ett nationalsocialistiskt och fascistiskt land. De vägrade vara passiva och bestämde sig för att göra skillnad, att ta upp kampen mot en av modern tids värsta diktaturer, Saddam Husseins Irak. Min mamma växte

memoarer

1: Kallbrand

Jag glömmer aldrig lukten av kallbrand. Jag måste ha varit runt 7 år gammal då, och där framför mig låg en man jag kallat amo; farbror på svenska och stönade av smärta. Minns jag rätt så var det granatsplitter i benet, någonstans i höjd med skenbenet som var problemet. Såret

blogg100

Ett gerillabarn

Nåt som jag haft riktigt svårt att förklara pedagogiskt har varit min uppväxt. Det hände väldigt mycket, under en relativt kort tid och jag var bara barnet som hängde med. Därför blir jag väldigt glad, nöjd och stolt när jag ser min barndomsbästis Nadja Hatem klara av allt detta med

bagdad

Det nya Irak

När jag reste till Bagdad årsskiftet 2009/2010 var jag fascinerad av det slitna, trötta Irak. Mina bilder [http://www.flickr.com/photos/ainudil/sets/72157623146199632/] visade mest kaos, oordning, smuts och damm. Den här gången ville jag dock visa det nya Irak [http://www.flickr.com/photos/ainudil/sets/

bagdad

Electric Boogie i Bagdad

CNN-reportern Arwa Damon twittrade här om dagen om el-situationen i Bagdad. Med följande tweet försökte hon säkerligen skapa en bild av det rådande kaoset: normal scene in baghdad #iraq [http://twitter.com/search?q=%23iraq] mess of cables stretch across the street 2 generator, most homes only get 4 hr

äktenskap

Splittrad identitet

Jag har ju tidigare [http://www.tmn.nu/blog/2007/08/08/om-identitet-framlingskap-och-annat-idiotiskt/] tagit [http://www.tmn.nu/blog/2008/11/03/naseer-och-kvinnorna/] upp [http://www.tmn.nu/blog/2007/03/16/inte-en-terrorist-men-under-overvakning/] det [http://www.tmn.nu/blog/2007/03/07/ni-tvingar-mig-till-det-har/] här [http://www.tmn.nu/blog/2005/

irak

Collateral Murder

Jag hittar inte riktigt några ord för det här klippet på amerikaner som mördar civila irakier, samt sårar två barn. Jag tror att det är den där känslokalla tonen och nöjet i att skjuta ihjäl människor som amerikanerna bidrar med som får mig att stå helt mållös. Tendenserna har jag

irak

Kort om Kemiske Ali

Jag har egentligen talat om ganska precis hur jag känner gällande dödsstraff och Iraks bödlar i intervjun här [http://www.svd.se/nyheter/utrikes/saddam-husseins-brott-drabbade-naseers-familj_189225.svd] för tre år sen. Med Kemiske Ali var det ungefär lika personligt. Han var den som kanske näst mest ansvarat för att vår

irak

Bagdad, andra halvleken

Här är den andra och avslutande delen i min reseskildring från Bagdad. Den första kan du hitta om du klickar här [http://www.tmn.nu/blog/2010/01/19/bagdad-forsta-halvlek/]. Tidsmässigt befinner vi oss nu under mellandagarna, jag minns inte riktigt datumet, men ute på stan är det dags för

bilder

Bagdad, första halvlek

När planet svävar över Bagdad och är på väg mot landning är det en absurd känsla som infinner sig. Det här är min hemstad, som jag inte sett eller satt foten i sen jag var fyra år gammal, vad ska jag egentligen känna? Det är torrt och sandigt ser jag

2010

Ska lära mig skriva 2010

Att resa bort ett årsskifte är lite som att komma till ett nytt land. Allting är lite dyrare, nyheterna handlar om ting jag inte förstår, samtalen glider in på ämnen jag saknar åsikt om och så ska jag visst lära mig underteckna datum med 2010. Förutom det ska jag även

irak

Hej då, ses nästa år

"Det blir ett skitår", sa Sven Otto Littorin om 2009. För några blev det så, en del tack vare Littorin och hans vänner, mest på grund av börsmäklare och annat löst folk. För min del är 2009 inte alls illa. Det har hänt mycket positivt, en del negativt, jag är

irak

Om 20 dagar 20 år

Jag passar på att skriva det här inlägget idag. För om 20 dagar är jag inte i landet, utan i Irak. Vilket är lite roligt, för just den dagen kommer jag att fylla 20 år i Sverige. Jag skriver även det här inlägget just idag eftersom jag nyss läst Kinga

george bush

Bush och skoattacken, en animerad saga

Och så var ett nytt meme [http://en.wikipedia.org/wiki/Internet_meme] fött, till min stora glädje. Kreativa människor över hela världen leker med presidentens skillz och den flygande irakiska skon. Det är stor humor. Boingboing [http://www.boingboing.net/2008/12/15/iraq-shoe-tosser-guy.html] har den goda smaken

george bush

Bush träffar Irak

Det här är roligt, väldigt roligt. Inte bara för att alla höjdare ser totalchockade ut, men även för att Bush råkar på en gammal hederlig irakisk tradition. Att kasta skor, sandaler, stövlar eller vad det än må vara som egentligen hör hemma på en fot är en klassiker. Alla gör