memoarer
Det blev bestämt att vi skulle sluta fly. Vi var klara, Damaskus var vårt nya hem tills Irak var befriat och då skulle vi tillbaka. Vi fick tag på en lägenhet våningen under khala Hiams. Beige väggar, golv och tak. Fuktskador, sprickor och mögel. Högsta Yarmouk-standard. Med fördelen att vi
memoarer
Det var inte så här det skulle vara. Jag märker det när vi kommer hem till min moster i det palestinska flyktinglägret Yarmouk. Bordet är dukat med nötter, frukter och grönsaker. Karaffer med vatten och glas står uppställda, där är en flaska arrak att fira med. Några flaskor Pepsi till
memoarer
Ett spädbarn föddes för tidigt och överlevde inte. Vår yngsta, Sivan, var dryga månaden gammal när senapsgasen slog till. Han klarade sig väl. Nida’ förlorade synen tillfälligt, hade kräkningar, men annars blev hon frisk så småningom. Kaoset som följde gjorde att vi tappade bort varandra. Vi skulle träffas som kortast
memoarer
Peshmerga-NaseerDet hände oftast ingenting. Långa perioder av långtråkigt. Min räddning i dessa tillfällen var läsningen. Jag läste allt jag kom över. Det mesta förstod jag ingenting av, men jag läste och tiden gick, samt fick beröm för att jag läste så pass vuxna verk (utan att förstå dem alls, men
memoarer
Ens politiska riktning och syn färgas rätt mycket av ens uppfostran och uppväxt. En grej som jag uppskattar oerhört är att alla vi som var där just var ett ”vi”. Alla behandlades lika, oavsett tro, hudfärg eller kön. Jag skulle vilja lägga till sexuell läggning, men faktum är att tiderna
memoarer
Det finns flera hundra vuxna omkring oss barn och de försöker alla ge oss det vi varken kommer ihåg, saknar eller ens känner till. En normal barndom. Kort sagt, våra dagar var rätt fyllda från morgon till kväll. Vi gick till skolan, jag och Nida’, och numera även min lillebror.
memoarer
Jag och mamma i snönEn populär fråga här hemma i Sverige är ”När såg du snö för första gången?” För folk antar att man har en bra story som irakier i Sverige och ser det där vita pulvret falla från himlen. Mitt svar är att jag såg det för första
memoarer
Pappa bjuder på kakor under en födelsedagJag hatade vårt nya hem till en början. Troligen tog jag ut all min förvirring och ilska på kringflackandet på det. Vi hamnade i en liten stuga byggd av tegel. Den var kall och vi fick isolera med hjälp av uppskurna tält. Särskilt minns
memoarer
Jag skulle snart fylla fem år och jag hade spenderat mina första år på flykt. Ganska ofta isolerad från andra barn lärde jag mig att leva i min egen värld, att vara ensam. Jag får ofta frågan om hur min barndom påverkat mig. En grej är att jag inte vet
memoarer
Ursäkta en cliffhanger men jag hört att man ska väva in spänning i en berättelse. För det var ju så att jag frågade mamma var pappa var och hon svarade att han skulle komma senare, men att han var tvungen att lösa en del grejer först. Grejerna var ju i
memoarer
Den irakiska säkerhetstjänstens (AMN) dokumentation av min fasters avrättning Mina föräldrar tillhör 1968-generationen. De var kommunister i ett nationalsocialistiskt och fascistiskt land. De vägrade vara passiva och bestämde sig för att göra skillnad, att ta upp kampen mot en av modern tids värsta diktaturer, Saddam Husseins Irak. Min mamma växte
memoarer
Jag glömmer aldrig lukten av kallbrand. Jag måste ha varit runt 7 år gammal då, och där framför mig låg en man jag kallat amo; farbror på svenska och stönade av smärta. Minns jag rätt så var det granatsplitter i benet, någonstans i höjd med skenbenet som var problemet. Såret