Jag kan vara den mest ateistiska människan på jorden. Jag är så ospirituell man kan vara. Jag tror inte på någon högre kraft alls, nån själ, nåt spöke, nåt övernaturligt, eller koncepten tur och öde - till den grad att jag till och med vägrar kalla mig ateist - för
När jag gick i skolan var jag ett mål. I fjärde och en del av femte klass skulle jag mobbas. Jag var ny i klassen, ny i Sverige, klädde mig konstigt, var ganska intetsägande - varken stor i kropp eller knopp. Ett lätt offer. Det började verbalt och då drog
Man vill ju kunna skriva, kanske ännu mer än ringa, på sin smarta telefon. Problemet är att det är 2025 och tangentborden dryper av konstig autocorrect, emojis, GIF-sök, AI av nån anledning och jag vet inte vad. Så vilket ska man ha? Jag har ingen aning men nu kör vi.
När Google precis hade börjat doppa tårna i machine learning och vi fick möjlighet att generera bilder som snarare påminde om LSD-hallucinationer än nåt påtagligt (vilket konstigt nog var säkert mer betydelsefullt än dagens AI-slop) satt David Fenner i Chile och tänkte på framtiden. Hur kommer AI att se ut,
En person som varit med i spelutvecklingskretsar länge skrev ett inlägg på Linkedin om hur bra AI var. Jag vet. Linkedin. AI. Men... Hela hans inlägg gick ut på att folk kopierade och klistrade in alldeles för mycket. Det blev uppenbart att deras text var skriven av AI, speciellt inför
Det blev bestämt att vi skulle sluta fly. Vi var klara, Damaskus var vårt nya hem tills Irak var befriat och då skulle vi tillbaka. Vi fick tag på en lägenhet våningen under khala Hiams. Beige väggar, golv och tak. Fuktskador, sprickor och mögel. Högsta Yarmouk-standard. Med fördelen att vi
Det var inte så här det skulle vara. Jag märker det när vi kommer hem till min moster i det palestinska flyktinglägret Yarmouk. Bordet är dukat med nötter, frukter och grönsaker. Karaffer med vatten och glas står uppställda, där är en flaska arrak att fira med. Några flaskor Pepsi till
I patriarkala Iran är det mannen som behöver göra allting medan kvinnan är hemma med barnen. Det spelar ingen roll vad vi själva tycker och tänker om saken, anpassar vi inte oss till landets kultur och traditioner stöter vi på problem. Faktum är att det inte går att göra det
Tidigt på morgonen går bussen till Urmia. Jag och Simsim sitter och kollar ut genom ett fönster över ett vinterlandskap med byar som flimrar förbi och snart är vi inne i staden. Mamma har tagit på sig slöjan som blivit en del av rutinen så fort vi stiger utanför vårt
Det är en rejäl och riktig gränsövergång vi kommer fram till. Stängsel, taggtråd och uniformerade vakter. Vi ser en enorm målning på Ayatolla Khomeini som tar upp den största byggnadens vägg andra sidan gränsen. Blicken dras till den här skäggiga gubben omedelbart, starkt belyst av strålkastare. Det förhandlas om gränsövergång,
Ett spädbarn föddes för tidigt och överlevde inte. Vår yngsta, Sivan, var dryga månaden gammal när senapsgasen slog till. Han klarade sig väl. Nida’ förlorade synen tillfälligt, hade kräkningar, men annars blev hon frisk så småningom. Kaoset som följde gjorde att vi tappade bort varandra. Vi skulle träffas som kortast
Peshmerga-NaseerDet hände oftast ingenting. Långa perioder av långtråkigt. Min räddning i dessa tillfällen var läsningen. Jag läste allt jag kom över. Det mesta förstod jag ingenting av, men jag läste och tiden gick, samt fick beröm för att jag läste så pass vuxna verk (utan att förstå dem alls, men