Splittrad identitet

Jag har ju tidigare tagit upp det här ämnet. Om att vara irakier, svensk och svenskirakier samtidigt. Men då har det mer handlat om min självbild och hur andra har sett på mig. Till min förvåning blev dock det här med "vem är jag?" oerhört konkret just i Bagdad av alla ställen. En oerhört intressant upplevelse om inte annat.

I mitt pass står det att jag heter Naseer Alkhouri, född i Bagdad, Irak och är svensk medborgare. Det ledde till en hel del problem när jag skulle registrera mitt äktenskap i Irak. Ungefär som det är här - finns det en del problem med att en utländsk gifter sig med en inhemsk människa. Enligt mitt pass var jag en svensk medborgare som skulle gifta sig med en irakiska, sådant måste utredas. Är jag gift sen tidigare? Har jag tvingat min fru att gifta sig med mig? Har jag betalat för att få gifta mig? Är jag en terrorist som försöker smälta in genom att gifta mig? Har jag HIV och riskerar en irakisk kvinnas liv? Frågorna är många och kraven på utredning finns.

Jag skickas runt till domstolar, myndigheter, sjukhus, säkerhetspolis och startar ärenden, fyller i dokument, samlar stämplar och underskrifter samt får ordentligt med skäll.

Det officiella Irak har problem med mig: jag ser ut som en anka, går som anka och talar som en anka. Problemet är att jag inte är en anka. Det hela upprepar sig, jag försöker registrera mitt äktenskap, hamnar i arab-kön (araber och utlänningar är den indelning myndigheterna gör) där jag efterfrågas identitetshandlingar. Jag plockar fram mitt svenska pass och helvetet bryter loss. Myndighetspersoner verkar ha svårt att förstå varför en irakier inte är en irakier. Det står ju i passet att jag är född i Bagdad, så varför saknar jag irakiska ID-handlingar?

Med hjälp av tjänster, tigga-och-be, (inte) mutor, tur och en helt fantastisk hustru går det hela bra ändå. Jag får mitt äktenskap officiellt registrerat efter en månad av slit. Behandlad i Irak ungefär som här, vem fan är du? Irakier? Svensk? Svenskirakier?

Jag skrattar och förklarar, en gång till, jag har ju hunnit bli van.