Naseer Alkhouri - Se till vänster, där går en arab

Se till vänster, där går en arab

Sign in Subscribe

Naseer Alkhouri

Cool ethnic baba who works at Nintendo. Former refugee. 0,08 m³ human.

Är du där gud?

Jag kan vara den mest ateistiska människan på jorden. Jag är så ospirituell man kan vara. Jag tror inte på någon högre kraft alls, nån själ, nåt spöke, nåt övernaturligt, eller koncepten tur och öde - till den grad att jag till och med vägrar kalla mig ateist - för

Ilskans alla tårar

Ilskans alla tårar

När jag gick i skolan var jag ett mål. I fjärde och en del av femte klass skulle jag mobbas. Jag var ny i klassen, ny i Sverige, klädde mig konstigt, var ganska intetsägande - varken stor i kropp eller knopp. Ett lätt offer. Det började verbalt och då drog

Fyra virtuella tangentbord

Bästa tangentbordet för Android

Man vill ju kunna skriva, kanske ännu mer än ringa, på sin smarta telefon. Problemet är att det är 2025 och tangentborden dryper av konstig autocorrect, emojis, GIF-sök, AI av nån anledning och jag vet inte vad. Så vilket ska man ha? Jag har ingen aning men nu kör vi.

The Signifier

När Google precis hade börjat doppa tårna i machine learning och vi fick möjlighet att generera bilder som snarare påminde om LSD-hallucinationer än nåt påtagligt (vilket konstigt nog var säkert mer betydelsefullt än dagens AI-slop) satt David Fenner i Chile och tänkte på framtiden. Hur kommer AI att se ut,

Skavsår och spridda tankar

En person som varit med i spelutvecklingskretsar länge skrev ett inlägg på Linkedin om hur bra AI var. Jag vet. Linkedin. AI. Men... Hela hans inlägg gick ut på att folk kopierade och klistrade in alldeles för mycket. Det blev uppenbart att deras text var skriven av AI, speciellt inför

15: Hem och skola

Det blev bestämt att vi skulle sluta fly. Vi var klara, Damaskus var vårt nya hem tills Irak var befriat och då skulle vi tillbaka. Vi fick tag på en lägenhet våningen under khala Hiams. Beige väggar, golv och tak. Fuktskador, sprickor och mögel. Högsta Yarmouk-standard. Med fördelen att vi

14: Ensamma i Yarmouk

Det var inte så här det skulle vara. Jag märker det när vi kommer hem till min moster i det palestinska flyktinglägret Yarmouk. Bordet är dukat med nötter, frukter och grönsaker. Karaffer med vatten och glas står uppställda, där är en flaska arrak att fira med. Några flaskor Pepsi till

Mamma, Masaar, pappa och jag.

13: Landssorg

I patriarkala Iran är det mannen som behöver göra allting medan kvinnan är hemma med barnen. Det spelar ingen roll vad vi själva tycker och tänker om saken, anpassar vi inte oss till landets kultur och traditioner stöter vi på problem. Faktum är att det inte går att göra det

12: Bajs och is i lager efter lager

Tidigt på morgonen går bussen till Urmia. Jag och Simsim sitter och kollar ut genom ett fönster över ett vinterlandskap med byar som flimrar förbi och snart är vi inne i staden. Mamma har tagit på sig slöjan som blivit en del av rutinen så fort vi stiger utanför vårt

11: Ayatolla Khomeini hälsar välkommen

Det är en rejäl och riktig gränsövergång vi kommer fram till. Stängsel, taggtråd och uniformerade vakter. Vi ser en enorm målning på Ayatolla Khomeini som tar upp den största byggnadens vägg andra sidan gränsen. Blicken dras till den här skäggiga gubben omedelbart, starkt belyst av strålkastare. Det förhandlas om gränsövergång,

10: Blixtvisit i Turkiet

Ett spädbarn föddes för tidigt och överlevde inte. Vår yngsta, Sivan, var dryga månaden gammal när senapsgasen slog till. Han klarade sig väl. Nida’ förlorade synen tillfälligt, hade kräkningar, men annars blev hon frisk så småningom. Kaoset som följde gjorde att vi tappade bort varandra. Vi skulle träffas som kortast

9: Senapsgas

Peshmerga-NaseerDet hände oftast ingenting. Långa perioder av långtråkigt. Min räddning i dessa tillfällen var läsningen. Jag läste allt jag kom över. Det mesta förstod jag ingenting av, men jag läste och tiden gick, samt fick beröm för att jag läste så pass vuxna verk (utan att förstå dem alls, men

8: Regimen slår tillbaka

Ens politiska riktning och syn färgas rätt mycket av ens uppfostran och uppväxt. En grej som jag uppskattar oerhört är att alla vi som var där just var ett ”vi”. Alla behandlades lika, oavsett tro, hudfärg eller kön. Jag skulle vilja lägga till sexuell läggning, men faktum är att tiderna

7: Någon måste faktiskt tänka på barnen

Det finns flera hundra vuxna omkring oss barn och de försöker alla ge oss det vi varken kommer ihåg, saknar eller ens känner till. En normal barndom. Kort sagt, våra dagar var rätt fyllda från morgon till kväll. Vi gick till skolan, jag och Nida’, och numera även min lillebror.

6: Vinterlugn

Jag och mamma i snönEn populär fråga här hemma i Sverige är ”När såg du snö för första gången?” För folk antar att man har en bra story som irakier i Sverige och ser det där vita pulvret falla från himlen. Mitt svar är att jag såg det för första

5: En ny vän

Pappa bjuder på kakor under en födelsedagJag hatade vårt nya hem till en början. Troligen tog jag ut all min förvirring och ilska på kringflackandet på det. Vi hamnade i en liten stuga byggd av tegel. Den var kall och vi fick isolera med hjälp av uppskurna tält. Särskilt minns

4: Ett liv i frihet

Jag skulle snart fylla fem år och jag hade spenderat mina första år på flykt. Ganska ofta isolerad från andra barn lärde jag mig att leva i min egen värld, att vara ensam. Jag får ofta frågan om hur min barndom påverkat mig. En grej är att jag inte vet

3: Kungar av dalen

Ursäkta en cliffhanger men jag hört att man ska väva in spänning i en berättelse. För det var ju så att jag frågade mamma var pappa var och hon svarade att han skulle komma senare, men att han var tvungen att lösa en del grejer först. Grejerna var ju i

2: Origin Story

Den irakiska säkerhetstjänstens (AMN) dokumentation av min fasters avrättning Mina föräldrar tillhör 1968-generationen. De var kommunister i ett nationalsocialistiskt och fascistiskt land. De vägrade vara passiva och bestämde sig för att göra skillnad, att ta upp kampen mot en av modern tids värsta diktaturer, Saddam Husseins Irak. Min mamma växte

1: Kallbrand

Jag glömmer aldrig lukten av kallbrand. Jag måste ha varit runt 7 år gammal då, och där framför mig låg en man jag kallat amo; farbror på svenska och stönade av smärta. Minns jag rätt så var det granatsplitter i benet, någonstans i höjd med skenbenet som var problemet. Såret

Från Wordpress till Ghost

När ens blogg är över fjorton år gammal börjar den få problem. Fjorton år av uppdateringar, plugins och fulhack, på en årtioenden gammal version av PHP och MySQL som bas. Min blogg satt ihop med hjälp av gaffatejp och fulraderingar på FTPn. Vissa dagar kom jag inte ens in på

Från trippel-A till indie - jakten på det rätta jobbet

För exakt ett år sen skickade jag ett signerat kontrakt via mail till KM Troedsson och blev en del av Raw Fury [https://rawfury.com] - efter det gick jag på lunch med Gordon Van Dyke och började planera mitt inhopp. Det skulle dröja fram till april 2018 innan jag

Hur jag blockade 10000 konton på twitter och slutade oroa mig

Twitter är fantastiskt. Människorna som använder twitter är inte alltid det. Det hela började med #svpol-rasisterna. De dök upp överallt i mitt flöde. Förgiftade min dag. Jag ville slippa dem, men de var så många! Räddningen blev en lista med ett par hundra SD-troll, jag minns inte var jag hittade

Jag var feminist, men så fick jag en son

Jag har hela mitt vuxna liv definierat mig som feminist. Det är egentligen inget ställningstagande, jag har ju bara tagit för givet att det borde vara normalt att tycka att kvinnor och män ska ha samma politiska, ekonomiska och sociala rättigheter. Jag har ju sett oss som människor, alla ska

Dreamfall Chapters till hösten

Jag har väntat i över sju år på det här spelet. Redan 2007 började Ragnar Tørnquist prata om att han ville avsluta sitt Dreamfall-epos med Dreamfall Chapters eftersom det fanns så mycket mer att berätta. Sen gick han och började göra onlinespel och väntan drog alltmer på tiden. När Dreamfall