Isländska, konservatismens högsäte

Jag gillar isländskan. Språket gör sitt bästa för att inte ta in några låneord och det är svårt, riktigt svårt. Speciellt IT-branschen hamrar ju på med nya ord och uttryck och då gäller det att vara påhittig. Islänningarna är väldigt påhittiga, mer än fransmännen skulle jag tro. Deras språkakademi gräver och letar efter gamla ord, mixar och remixar, anstränger sig till bristningsgränsen för att hitta på nygamla ord som skall täcka upp dagsbehovet.

Någonstans kan jag inte låta bli att tycka att det är beundransvärt. Visst är det ärkekonservativt och rent av lite löjligt att så envist hålla sig fast vid ett språk som endast dryga 300000 personer talar, men någonstans är det just detta jag finner charmigt. Det är det där med David mot Goliat. Och jag håller alltid på David.

Här kommer en liten lista från wikipedia. Påhittigheten är beundransvärd!

Bibliotek = Bókasafn (boksamling)
Kontor = Skrifstofa (skrivstuga)
Teater = Leikhús (spelhus)
Pass = Vegabréf (vägbrev)
Dator = Tölva (sammansättning av tal och völva (spåkvinna) )
Telefon = Sími (tråd)
Barometer = Loftvog (luftvåg)
Margarin = Smjörlíki (något smörliknande)
Bli opererad = Vera skorinn upp (bli uppskuren)
Demonstrera = Halda kröfugöngu (hålla kravgång)
WWW = Veraldarvefurinn (världsväven)

Det är inte sant vad isländskan är gullig. Och hur romantiskt är inte WWW på isländska?