Saddams rättegång

Jag har inte uttalat mig om rättegången eftersom jag blir arg varje gång jag läser eller hör om motståndet mot den, men lite får jag nog säga för att inte explodera.

Varför hålls rättegången i Irak och inte i en internationell domstol?

Jo, för att det är en oerhörd fråga för irakierna. Det är psykologiskt viktigt för landets identitet att rättegången hålls i samma land som plågats av tyrannen. Jag saknar ord för hur viktigt det var att rättegången faktiskt hålls i Irak. Jag anser mig själv vara en fredlig människa, men jag hade nog flippat ur mer än en aning om Saddam hade transporterats till Haag.

Varför dödsstraff?

Vad annars? När ett monster har en miljon liv på sitt samvete utan att ens uppvisa ett uns ånger. Hur skall man straffa honom då? Jag tycker till och med att det är barmhärtigt om Saddam skulle avrättas. Han förtjänar ett hårdare straff - jag kan bara inte komma på vad det skulle vara. Bara i min familj har min faster, drygt tjugo år gammal, avrättats. Min farbror har suttit i fängelse i många år på grund sitt motstånd. Min andra farbror och min namne dödades, blott två år gammal av stenkastande baath-soldater - dessa klarade sig helt utan straff eftersom "det aldrig var meningen att de skulle döda någon." Min morbror har hjärntvättats till baathpartist och är än idag en källa för smärta i familjen på grund av hans åsikter. Nu har jag inte ens nämnt våra vänner som mördades av regimen. Listan kan göras lång.

Det här är bara jag, en lycklig svenskirakier. Hur mycket har alla andra lidit? Det är ofattbart.

Jag tror allvarligt att den här rättegången retat västerländska hycklare på grund av en enda sak. Det var endast på den här punkten som irakierna inte gav sig. Saddam skulle dömas i Irak och han skulle riskera dödsstraff. Det finns inga kompromisser.

Jag finner det dessutom aningen ironiskt när en så kallad amerikansk expert sitter med sin slips i tv för att förklara att han är besviken på Irak eftersom de återinfört dödsstraffet specifikt för den här rättegången. Ta och kolla på ditt egen land först hörru!

Jag väntar mig inte att ni skall förstå min ställning. Jag är för den internationella domstolen och mot dödsstraff. Men ibland måste man tänka utanför ramarna och överge sina väderingar. Om inte för annat så för att inse hur lågt man sjunkit.

Och när det gäller Saddam är jag beredd på att sjunka hur lågt som helst.