Saddam, Barzan och Awad
Ingen tvekan att idag var en lyckas dag för de flesta irakier. Den första domen av många mot den förra regimen föll och världens kändes lite ljusare och en tyngd man inte trodde sig ha lyftes från bröstet.
Fokus ligger självklart på Saddams dödsdom, dock är Barzans dom minst lika viktig för oss irakier. Som chef för underättelsetjänsten var Barzan den verkställande bödeln. Hans död är viktig för Iraks stapplande steg mot helning.
Det ska inte underskattas att de flesta av oss är blodstörstiga. Vi slutade se Saddam och hans anhängare som människor för många år sen. Livstidsdomar och tioåriga straff ger inte så mycket tillfredställelse, men vi förstår dem och lägger vår förhoppning om en anhopning av straff ju fler brott utreds och blir behandlade av domstolen. Dödsstraff till hela bunten vore en mild straff egentligen, men samtidigt skulle de här pariornas död innebära en kollektiv lättnad i det irakiska samhället.
Till dödsstraffmotståndare har jag en sak att säga. Ni förstår inte. Jag tror inte heller att ni kommer att förstå. Vissa kommer att bli förbannade på er motstånd, men jag tror nog att jag någonstans förstår att ni håller fast vid era principer. Men kom ihåg detta, ni förstår inte.
Just nu håller jag tummarna för en snabb process med överklagan[1], avslag och sedan verkställande.
Att Irak idag ligger vid innebördeskrigets rand beror till stor del på att baathparti-svin envist håller fast vid en förhoppning om att befria Saddam och sätta honom som president än en gång. Vid hans död skulle sådana förhoppningar självklart släckas och våldet skulle, förhoppningsvis, minska en betydande del.
För att sammanfatta. Idag är en glädjens dag för åtminstone mig. Men jag vågar inte riktigt känna mig glad på riktigt förrän Saddam och hans anhängare förklaras döda av en rättsläkare. Då... kanske...
- Sker automatiskt vid livsstids- och dödsstraff [↩]
