Naseer, författare med manus?
Vi är nog många som drömt om att publicera en roman, kanske till och med författa på heltid. Vissa kommer så långt att de skriver ett färdigt manus, andra går ännu längre för att faktiskt bli publicerade.
Och så finns det sådana som jag, med ett tiotal påbörjade böcker men aldrig mer än så.
Jag har ett problem, jag är min största kritiker. Jag brukar emellanåt påbörja ett manus för att lägga ner skiten efter 20 skrivna sidor. Helt enkelt för att jag efter en genomläsning anser att det jag skrivit är så uruselt att jag skäms. Efteråt följer alltid en lång paus - tills jag känner ett sug igen.
Som nu. Det är Expressens stora romantävling som lockar. Inte för att jag egentligen tror, eller kanske vill, vinna. Men mest för att det finns en utsatt deadline, fasta regler och en morot. Om än en avlägsen sådan.
Jag tror att det är det jag saknat i mitt skrivande. Ett mål.
Lyckas jag i mina planer så ska jag ha ett färdigt manus om ett år, någonting jag aldrig lyckats med tidigare. Och då kommer det liksom inte att spela någon roll hur det går för mig i tävlingen eftersom jag redan vunnit, över mig själv.
Vad ni nu läser om är med stor sannolikhet mitt första steg mot att bli deltagare i den utlysta romantävlingen. Idéerna finns redan i mitt huvud, jag har till och med en titel i åtanke. Nu skall allting bara ner i pränt.
Det är helt klart lättare sagt än gjort.
