Liftarens guide till galaxen och taxiresan hem

Mitt webbhotell har under helgen flyttat till nya lokaler och därför har jag inte kunnat uppdatera bloggen. Men nu verkar allting fungera som det skall.

I fredags var jag i alla fall och kollade på Liftarens Guide till Galaxen. Att boken är bättre är ganska självklart, men filmen är absolut inte dålig för det. Många goda skratt blev det, vissa i publiken kiknade och det märktes att de inte hade läst Douglas Adams odödliga verk. Det här verkade göra filmen ännu roligare för dem. Så där har du det, kolla på filmen först och läs boken sedan.

Det som jag störde mig mest på var det faktum att filmen tog slut. Jag hade gärna sett fortsättningen. Förhoppningsvis har Liftarens Guide till Galaxen samlat ihop tillräckligt mycket kapital för att vi skall kunna se Restaurangen vid slutet av Universum om ett par år.

Största överaskningen? En Mos Def som faktiskt inte störde.
Bästa rolltolkning? Sam Rockwell som Zaphod. Underbart roligt.

Det får nog bli en rekommendation, gå och se den här filmen. Den är roligare än vad ni tror. Sex av tio araber räcker tummen upp. I min betygsnyckel betyder det att det här är en bra film.

Efteråt var det dags att göra stan, någonting som var ganska händelselöst. Jag hade kul i alla fall. Men när det var tid att dra sig hemåt så hade tunnelbanan självklart stängt och jag ringde efter en taxi...

Det visade sig vara dagens mest händelserika halvtimme.

Jag åkte med en galning som inte hittade runt i stan. Han gasade som bara den, körde mot enkelriktat ett par gånger. Backade in i E18 när han tagit fel avfart och tog mig till en för mig helt okänd adress för att han trodde att jag bodde där.

När jag sedan talade om min riktiga adress för fjärde eller femte gången påstod han att gatan inte fanns eftersom han inte kunde hitta den. För att göra en lång historia kort så var jag tvungen att uppge granngatans namn för att överhuvudtaget komma hem.

Det känns som om det är aldrig mer taxi för min del. På en stund i alla fall.