En irriterad Saddam
Det känns bra att se att Saddam inte längre kan hålla masken. Han börjar visa tecken på rädsla - är irriterad och aggressiv - inte längre lika kaxig som han var i början av rättegången.
Det känns... rätt.
Saddam har under den här rättegången fått någonting han aldrig gett någon annan. Under hans år vid makten fanns inga domstolar - annat än som en show för massan. Ordet misstänkt fanns inte - man var alltid skyldig. Saddam har fått så mycket mer än vad han förtjänat. Han har fått rätten att försvara sig, att uppträda arrogant, att svära och skälla.
Hela tiden har han bemötts med en artighet som är utom denna värld. Det irriterar mig en aning. Saddam har ingen rätt att behandlas så väl som skett. Tur att jag inte sitter där som domare - eller åskådare för den delen. Det känns som att jag hade exploderat annars.
Jag har en viss rädsla av att rättegången skall utvecklas till en Milosovic-liknande fars. Att advokaternas taktik ska gå ut på att förhala och förskjuta så länge som möjligt. Men ändå... jag har tålamod. Den dagen Saddam bekänns skyldig för brott mot mänskligheten, den dagen är en stor dag.
