Det gäller att leva

Tyvärr har jag inga arabiska kanaler att titta på hemma, därför passar jag på varje gång jag hälsar på mina föräldrar.

Det som gör mest intryck är live-bilder från Bagdads gator. Varje kväll strömmar folk ut på gatorna för att umgås, äta, dricka och göra något för barnen. Bilderna ger en enorm kontrast gentemot den andra typen av rapportering vi ser med lemlästade kroppar och terrorattacker.

Det är mer av ett Bagdad som mina föräldrar känner igen som visas på kanalen al-Iraqiya på kvällarna. Underligt nog är det en mer primitiv stad än den de minns från 80-talet, men känslan är den samma.

Personligen kan jag inte låta bli att tänka på de här människornas mod. Folksamlingar har blivit en måltavla i dagens Irak. Varje dag är det en bilbomb eller en självmordsbombare som gör slut på många människors liv. Ändå går de här människorna ut varje dag, kanske som någon form av omedveten protest. Jag måste beundra dem.

Min far åker iväg till Irak om en månad om allting går enligt planerna. Jag hoppas själv göra det inom en inte alltför avlägsen framtid.