Bu Naseer, buuuu!
Det går lite på halvfart här på bloggen, det gör det. Det går på halvfart över allt annars också. Jag har ännu inte sett Avatar 3D, trots att jag önskat se filmen sedan mitten av december - jag har ännu inte recenserat Napoleon: Total War eller förtittat Starcraft II åt Spelbloggen och jag har ännu inte spelat Bioshock 2 eller Heavy Rain trots att båda spelen ligger högt upp på min lista av årets måstespel.
Jag springer genom dagarna som i en dimma. Jag har tackat nej till utgång, jag har slarvat med tvättid, jag jobbar inte en sekund mer än mina åtta timmar om dagen och jag stannar uppe vaken och tänker alldeles för länge.
Det är vad det är. Förhållanden har länge varit något som hänt någon annan. Jag har någon gång träffat någon och varit hispig i ett par dagar, men det har gått över. Ointressant, svårt, en fyllegrej, det gamla vanliga.
Sen träffade jag R och det är något helt annat. Nu har jag berättat för tillräckligt många av mina vänner för att jag ska kunna outa det i bloggen, jag är inne i ett seriöst förhållande, så seriöst som det kan bli. Jag är lycklig, glad, fundersam, otålig, oförklarligt arg (ibland), kär, harmonisk, tidsoptimist och tusen andra saker.
Sorry, men när jag skriver ett inlägg i den här bloggen brukar det normala vara att jag funderar igenom ett ämne, gör lite research, skriver om ett par formuleringar för att sedan trycka på publicera. Allt som allt en rutin som tar mig mellan en timme till ett par. Detta har jag inte längre tid med. Min lediga timme spenderar jag hellre över webcam med R än här i wp-admin.
Och jag vet att det är jäkligt dålig stil. För vi har ju ändå hängt ihop tillsammans i fem år. Och det är inte er det är fel på, det är mig. Det är fel på mig. Jag hoppas att vi kan vara vänner ändå. Ni får gärna fortsätta hälsa på, ta en fika ihop med mig någon gång, dela med er av tankar och skvaller.
Det är inte så att jag gör slut med er. Jag tar bara ett steg tillbaka. Det finns nya horisonter att upptäcka för min del, och ni får gärna följa med, om än inte i samma takt. Efter fem år tillsammans känner vi varandra tillräckligt väl att vi fortfarande kan vara vänner, eller hur?
