Ännu en blodig dag
Arbetslösheten i Irak ligger någonstans vid 70% tror jag.
Vi snackar alltså inte om en motståndsrörelse när en främling öppnar dörren till sin minibuss och ropar "Vill ni ha jobb?" för att stunden senare spränga sig själv och bilen när tillräckligt med folk samlats runt fordonet.
Det här är ännu ett exempel av hänsynslös terror. 114 döda och 156 skadade.
Men det slutade inte där. Tre timmar senare exploderar ytterligare fyra självmordsbomber. Nu ligger siffran för antalet döda på drygt 130. Risken för att dödsfallen skall öka är överhängande.
En gång i tiden kände jag bara empati och hjälplös sorg för de drabbade och dess familjer. Nu är jag rädd för att telefonen skall ringa och att jag skall höra någonting som jag helst skulle vilja slippa.
Det känns alltmer aktuellt för mig att åka till Bagdad och uppleva det som händer.
Men när? Och hur?
