Våga vara paparazzi
Jag hade chansen, två gånger, att knäppa bilder på Play!-kompositörerna. I och med att jag satt i utkanten av raden bakom dem så kom de promenerande rakt emot mig två gånger. Ena gången i starten av konserten, andra gången efter pausen.
Jag hade kameran i handen och tog inte en enda bild. Det var tankar om att det skulle vara oartigt att blixtra hedersgästerna i skallen och att jag inte ville störa dem. Därför satt jag där som ett fån och applåderade medan de, en efter en, gick och satte sig på sina platser. Paparazzin i mig fick nog spel den där kvällen.
Två bilder fick jag med från konserten ändå. Den ena tagen strax före föreställningen och den andra visar Arnie Roth i högsta hugg.
Bland höjdarna i första delen av konserten var Uematsus A Video Game Symphony fanfare och Aerith's theme, Mitsuyoshis Shenmue, Erikssons Battlefield-medley och Shimomuras Kingdom Hearts-medley. Jag rös mest till Iwases Metal Gear Solid, symfonin var dock i själva verket mindre bra, det var helt enkelt mina känslor och minnen från spelet som fick fram rysningen.
Efter paus dundrade den ena höjdaren efter den andra. Soules The Elder Scrolls III, Grefbergs The Chronicles of Riddick, Mitsudas Chrono Cross-Chrono Trigger-medley, Hayes World of Warcraft-medley med en underbar uppbackning av kören[1], O'Donnels och Salvatoris Halo[2], Kondos The Legend of Zelda-medley och självklart Uematsus One Winged Angel och encoure-nummret från Blue Dragon. Mest rysningar i andra halvlek gav Halo, World of Warcraft och One Winged Angel.
Härliga minnen från en härlig kväll.
