Till internet!
Kom att tänka på hur länge jag varit uppkopplad. Jag tror att första gången var 1994, rättare sagt vet jag det. Det var i skolan, en upphetsad lärare fick oss att en och en prova på att surfa. Det satt en A4 med instruktioner på hur man skulle koppla upp sig ovanför datorn, det var ett flertal punkter uppskrivna. Man skulle öppna program och stänga. Ringa upp ett nummer och lägga på. Ringa upp ett annat. För att ett par steg senare faktiskt komma ut på World Wide Web - med Netscape om jag inte misstar mig.
Det var självklart det tråkigaste någonsin. Det fanns ju inget att titta på. Jag visste inte vad det här med internet var bra för, inte ens Altavista hade ju kommit igång än. Läraren visade oss Aftonbladet och Sunet (tror jag). Sen kopplade jag ner efter fem minuter för att lämna plats åt nästa klasskompis, långt ifrån frälst.
Självfallet blev det snack hemma om det här nya. Och jag tror att det inte dröjde länge förrän pappa kom hem med ett modem och ett abonnemang. Till min stora lycka ska jag säga, vid det här laget, 1995, hade jag faktiskt hittat ett par hemsidor jag kunde följa. Och inom kort var ju Altavista lanserat, vilket gjorde att hela grejen med World Wide Web blev mycket enklare. Man kunde ju kolla på bilder, giffar och vid väldigt sällsynta tillfällen ladda ner valfri låt från mp3.com.
Jag tror att mina föräldrar var väldigt medvetna om vad de gjorde. Vi skulle exponeras för den nya tekniken eftersom det var här framtiden låg. Jag vet att jag åtsmintone formades in i IT-samhället på grund av detta. Min utbildning blev IT-relaterad, likväl mitt jobb. Allt det här tack vare det stora, bullrande och knappast dugliga modemet.
Numera har jag surfat i fjorton år. Kan inte riktigt tänka mig en värld utan internet, även om jag faktiskt kommer ihåg hur det var. Det blir säkert en väldigt svår sak att förklara för barnen - hur det var att växa upp i en värld utan internet. En och en annan har ju faktiskt bläddrat i Nationalencyklopedin och browsat med Encarta. Ungar nu för tiden måste lära sig sortera ut information, jag vill minnas att vi var lyckligt lottade om vi ens hittade något online.
En sak kan man i alla fall säga. Vi lärde oss väldigt mycket. Ingenting fungerade ju vid den här tiden, man var själv tvungen att plugga och lära sig för att sedan kunna mecka och fixa. Jag tror att många ungdomar saknar den här kunskapen idag. Datorer funkar ju bara, och när det blir fel är det panik som gäller. Själva hade vi alltid en floppy och DOS till hands. Väldigt lite var det som inte fungerade efter ett omskrivet eprom...
Härliga tider.
När lyckades du först koppla upp dig?
