They say I'm a dreamer
Ända sen vi fick barn har natten blivit min domän. När sonen vaknar är jag uppe och matar, nattar eller vad som nu behövs. Jag klarar av det här med lite, eller avbruten sömn rätt bra - något som säkert kan hänvisas till mitt nörderi där sena spel- och filmnätter inte varit ovanliga.
En oväntad fördel av detta är att jag numera kommer ihåg väldigt många drömmar. Så, här kommer nattens rätt udda dröm - slit den med hälsan:
"Bilen är inne på lagning. Chefen på verkstaden kommer in då och då för att skruva nån skruv och byta nåt lock. Jag undrar varför han jobbar så lite, hittar hans lönebesked, han tar ut 116000 kr per månad.
Jag vill nu köpa hans verkstad. Chefen kommer in i khaki overall och dammigt ansikte, han ser ut som Uncharteds Nathan Drake. Jag säger till honom att jag vill köpa hans verkstad, han hyschar mig och tecknar att jag ska följa med honom ut. Han pekar på en 7-sitsig röd Volvo 240 proppfull med barn, han vill inte att familjen ska veta att han funderar på att sälja.
5 miljoner erbjuder jag honom. Han går med på det ifall vi genomför affären i det fördolda. Han täcker över verkstaden med kamouflagenät och jag börjar klura på hur jag ska gå till väga för att få in en gummimatta under tomten för att kunna frakta bort den med min traktor utan att väcka misstankar.
Sanddynerna får inte heller gå sönder, jag måste vara försiktig."
Vänligen tolka detta, för jag har ingen aning om vad min hjärna vill.
Detta är inlägg 2 av blogg100.
