The Pythons' Autobiography By The Pythons
Monty Python-gänget har betytt rätt mycket för min humor. Jag minns första gången jag såg dem och inte fattade någonting. Där var ett gäng idioter på tv som var långt ifrån roliga eller underhållande. Det hela var bara... skit.
Som tur är såg jag Monty Pythons Flying Circus igen några år senare och plötsligt var det som om någon tänt lampan. Det var det roligaste jag någonsin sett och skratten haglade. Koordinerat kaos, träffsäkra sketcher, massor med satir. Jag kunde inte få nog. Förutom serien och alla dess säsonger såg jag till att hyra filmerna och jag blev inte besviken en enda gång.
Riktigt intressant har det blivit nu när jag läst boken om Python-gänget, skrivet av dem själva. The Pythons' Autobiography By the Pythons[1] är en rätt osympatisk bok som behandlar ämnet Pythons med en skarp blick och utan onödiga hyllningar, men med massor med underbar humor. Inte att undra på i och för sig när boken är skriven av dem som var där och skapade hela fenomenet.
Författarna är många. Michael Palin, Terry Gilliam, John Cleese, Eric Idle, Terry Jones och även avlidne Graham Chapman deltar. Den senare får rätt mycket skit för att han gick och dog och därmed såg till att bokens författarskap blev svårare än vad det borde ha varit. Med härlig självdistans skriver Python-gänget om sig själva, sin barndom, tiden före Python, tiden under Python och tiden efter. Det hela var knappast någon dans på rosor. Starka viljor, motsättningar inom gruppen och annorlunda livsmål gjorde samarbetet inte helt enkelt.
Och det är precis det jag ville läsa. Inga rosenkindade skildringar, bara stenhård realism. The Pythons' Autobiography By The Pythons är en underbar berättelse på 352 sidor som tar slut alldeles för fort. Läsning är ett måste för alla som någon gång lagt ett öga på någon av Python-gänget - det tordes vara rätt många av er där ute.
- ISBN: 0752852426 [↩]
