The God Delusion
Det är ett sant nöje att som ateist läsa Richard Dawkins' antireligiösa verk The God Delusion[1]. När man kommer in i en diskussion om gud, tro och religion[2] är utgången given. Ingen kommer att lyckas övertyga den andre.
Ateistens främsta argument är ju att hon inte tror. Medan den troendes starkaste kort är ju just hennes tro.
Vad The God Delusion mirakulöst lyckas med är att den förmedlar starka och orubbliga argument för ateismen och vetenskapen. Det är svårt bara det, att boken dessutom lyckas göra det på ett högst underhållande sätt är inget annat än beundransvärt.
Richard Dawkins gör mig avundsjuk. Jag önskar att jag vore lika välbelevad i retorik som han är. Hans viktigaste utgångspunkt är att han aldrig ger sig in på att försvara den ateistiska livssynen. För honom är den självklar. Istället riktas all kraft på att dissekera populära religiösa teorier till den grad att även påven skulle vara tvungen att hålla med att det mesta han tror på är skitsnack. Dödsstöten kommer sedan när gud avslöjas som den vanföreställning han är.
Det senare riktar sig till de deteister och agnostiker som kan tänkas läsa boken. I ett par kraftfulla kapitel kläs illusionen om en gud av och jag tror nästan att Dawkins lyckas omvända en och en annan troende.
Är du en ateist ute efter att ta några poäng i diskussionerna mot din religiösa vän är The God Delusion livsviktig läsning. Är du å andra sidan en troende männsika som har svårt att förstå oss ateister, ta då och läs den här boken, om inte annat får den dig kanske att acceptera de val vi gjort.
