Saddams rättegång, en personlig angelägenhet
Idag åtalades den fallne diktatorn Saddam Hussein för krigsförbrytelser alternativt folkmord gentemot det kurdiska folket. Det här är en rättegång jag väntat på då den är högst personlig.
Jag har berättat det här tidigare, men... mina föräldrar förde en politisk och senare aktiv kamp mot Saddam under senare halvan av 60-talet och framåt sent 80-tal. På grund av detta var vår familj oftast på flykt runtom i Iraks många städer. Runt 1985 när jag var fyra, fem år gammal och min bror strax under ettårsåldern blev trycket från regimen för stort och vi var tvungna att söka oss till Kurdistan. Här hade kurder och irakiska motståndsmän lyckats bygga upp en hyfsad defensiv position medan de förde ett gerillakrig mot Saddam och hans trupper. Det var här vi gjorde oss ett hem medan mina föräldrar tog till vapen för att befria det Irak de inte längre kände igen. Vid 1987 fick Saddam nog och de kemiska attackerna började slå till hänsynslöst mot kurdiska byar och städer. 1988 var det vår tur att drabbas och vi förlorade ett antal martyrer i de kemiska attackerna. Det blev omöjligt att stanna i Kurdistan och det var många som flydde landet. Det var just de här omständigheterna som ledde till att vi, till slut, hamnade i Sverige.
När jag säger att jag tar den här rättegången mot Saddam personligt menar jag verkligen det. Anfalkampanjen[1] fick oss att fly från våra hem, dödade och skadade våra vänner, och har i efterhand fått oss att inse att även vi hade tagit skada.
180000 182000 människor förlorade sina liv under den kampanjen. Majoriteten av dessa var oskyldiga kurder som bara försökte leva sina liv så gott det gick.
Dödsstraff är inte nog som straff för Saddam. Men jag antar att man tager vad man haver.
Inlägget pingar till Intressant.
- Benämningen på den irakiska operationen där kemiska attacker och en marcherande armé med order att avrätta överlevande ingick. [↩]
