Ombord ett tunnelbanetåg

Sånt här inträffar alltför ofta i tunnelbanan. Att man träffar på en oerhört fascinerande person. Den här gången var det en kvinna. Högst en och femtio lång, mörkhårig, runt 30 års-åldern, välklädd. Hon verkade vara vilsen. Tittade sig omkring och sedan på klockan, lyssnade uppmärksamt på högtalarna när en ny station utannonserades.

Det tar henne två eller tre stopp innan hon upptäcker den genomskinliga kartan. Den kan man titta på för att veta vart man är på väg, eller hur man kommer fram till resmålet. Hon tittar, är missnöjd. Hon vrider på kroppen och börjar titta på den från andra sidan. Och så står hon där, under en lång stund. Hon är noggrann när hon studerar den spegelvända kartan.

Jag förstår väldigt lite. Den här kvinnan är fascinerad av den spegelvända SL-kartan men väldigt missnöjd med den rättvända. Det går kanske nån minut. Sen är hon nöjd. Hon går fram till tunnelbanetågets dörr och stiger av vid nästa station.

Jag tänker på att jag kanske borde ha berättat att hon var på väg mot fel håll.