Om murar
Kina började, det måste vi erkänna. Det sägs att det var nödvärn och har man Djingis Khan efter sig så... Idag är den muren en turistattraktion.
Berlin hade sin mur, den blev symbolen för delningen av världen under det kalla kriget, när jag ser bilderna på hur den rivs ner av samma människor som den höll isär blir jag upprymd och uppriktigt glad.
I Sydafrika var man mycket mer nyanserad, man byggde en osynlig mur som skiljde på människor efter dess hudfärg. Apartheidförespråkarna trodde inte att omvärlden skulle uppmärksamma en osynlig mur och länge hade de tyvärr rätt. Till slut segrade dock mänskligheten och även den muren revs ner.
I Israel är man inte klar med sin mur än. Stora delar av den finns på plats, men byggandet fortsätter. Här har man utvecklat sig ännu mer, man menar att det är en osynlig mur (det är ingen mur, det är en inhängnad) samtidigt som alla kan se den för vad den är. De olyckliga rör den varje dag, även om många menar att den faktiskt inte ens finns.
Det Progressiva USA tipsar om USAs egen mur. Det är de farliga mexikanerna som skall hålla utanför det nobla landet. Fast även här får den inte kallas en mur, det är istället ett stängsel vi ser, ett stängsel som blir längre och längre för var dag.
EU har lärt sig av allt det här. De planerar att bygga en osynlig mur som delar fattiga och rika. EU hoppas klara sig undan kritik här, det är inte så att man diskriminerar någon ras. Nej då, det är bara det fattiga avskummet man vill ha väck. Ah, okej. Då är jag nöjd... (resten av meningen faller bort i akut sarkasm).
Jag undrar när människan skall våga riva även de sistnämnda broarna? Jag undrar när människan skall våga säga nej till fler murar. Varför stänger vi in oss själva?
