Nu är det verkligen höst

Hösten är lite som våren. En årstid där sinneslaget påverkas. Jag har aldrig varit den som låtit årstiderna påverka mig, det finns ju bra och dåliga dagar oavsett väderleken utanför dörren. Men det finns de som åker berg- och dalbana med väderprognosen.

Idag såg jag en kvinna i T-centralen. 50-års åldern. Utspökad som få. Brunfärgat, axellångt hår. En bikerväst i läder. En svart tröja i ull. Svarta handskar som når upp till armbågen. Det är tajta kläder. Hon blir utstirrad där på perrongen. En ljus minikjol i jeans. Under den en svart nätstrumpa med lite för stora öglor. Sneakers på fötterna.

Det är en kvinna som försöker se 35 år yngre än vad hon är. Och hon bär knappast illusionen med någon grace. Blicken är osäker och medveten. Jag skulle kunna tänka mig att den här kvinnan arbetar på en bank, är en skärpt analytiker, när hon inte spökar ut sig det vill säga. Det är årets mest oattraktiva syn. En människa som låtsas vara någon hon inte är.

Hösten, liksom våren, gör underliga ting med folks sinneslag. Kanske är det en medelålderskris som utspelar sig på perrongen i väntan på gröna linjen mot Farsta Strand, det kan jag inte utesluta heller.

Kanske ska hon bara på maskerad.