Noll grader och vindstilla

Jo, siffran noll var rätt närvarande i Kittelfjäll. Temperaturen höll sig runt noll, likaså vindstyrkan. Jag fick höra att det var optimala förhållanden och förlitade mig på att de hade rätt, de som sade så. För så konstigt som det kan låta har jag, trots mina 27 år, aldrig tidigare besökt fjällen, aldrig åkt skidor och aldrig på samma sätt interagerat med snö än som tidigare med lite snöbollskrig och möjligtvis en del skottning.

Efter helgen har jag blivit några erfarenheter rikare. Jag vet nu att det svåra med en scooter inte är att köra den, utan att manövrera, speciellt på lutande plan. Jag har lärt mig att det inte gör ont att bli avslängd från en scooter så länge det finns en bädd av snö redo att ta emot en och så har jag lärt mig att det är dumt att bege sig ut i fjällen alldeles ensam. För när en scooter gräver ner sig krävs det ofta mer än ett par händer för att få upp den igen.

Jag har även lärt mig att jag föredrar längdskidor framför slalom. Längdskidans pjäxor ger mina fötter och ben möjlighet till manövrering, slalompjäxan känns dock som en boja då den förhindrar fri rörlighet. Jag har förstått att det är så för att man inte ska vricka foten när man åker slalom, att låsa fast foten förebygger skador, jag gillar det ändå inte. Utan total kontroll över min kropp kan jag inte njuta lika mycket. Längdskidorna är absolut att föredra.

Jag har lärt mig att man inte behöver frysa bara för att man ligger i 90 centimeter snö. Talesättet är faktiskt rätt. Det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder. Det är en läxa som jag gärna tar med mig inför lite kallare vintrar här i söder.

En viktig lektion har varit att man alltid kan ta sig upp när man faller. För föll gjorde jag, ganska konstant under de två dagar då jag hade skidor spända vid fötterna, men det vara bara att ta sig upp igen.

Till slut har jag lärt mig att sällskapet är halva resan. Och att ingen vits är för dålig för att berättas. För vet du hur man kan veta att en bil är spansk? Jo, den har en Manuel-växellåda.

Lite bilder blev det förresten också. Nackdelen med att stå bakom kameran är att man sällan är med på bild. I slutändan gör det dock inget då minnena alltid kommer att vara kvar.