Nite Owls röv
Eller "Nite Owls pumpande röv", som Daniel så vältaligt lägger fram det. Det är ett av de varaktiga intrycken från Watchmen. Och se det inte som ett underbetyg, att Zack Snyder får mig att till och med komma ihåg en rumpa visar egentligen bara på ett gediget hantverk.
Jo, det där var ett skämt. Men faktum är att once you go Nite Owl-röv, you can't go back.
Annars? Watchmen är en klart sevärd film, kanske framför allt för fans av boken. Den är trogen den litterära utgåvan till en sådan grad att man sitter och önskar att regissören gärna kunde ha fått ta sig fler friheter. För som det visade sig var Watchmen exakt den film man hade förväntat sig.
Det är också ett gott betyg. Watchmen lämnar mig inte besviken. Men... ett extra... oomph... hade faktiskt varit väldigt välkommet. Vilket leder oss vidare till det förändrade slutet. Man kunde faktiskt ana att tentakelmonstret inte skulle fungera på film - det är bara för underligt. Här gör därför Snyder en egen tolkning, och det är en väldigt passande sådan. Det nya slutet vävs skickligt in i filmen och man känner bara att den är självklar. Watchmen kunde inte ha slutat på ett annat sätt.
Det viktigaste med en film, kan jag känna, är att man lämnar biosalongen nöjd. Och det är just det som händer.
Sen kan man prata rolltolkningar. Jag har hela tiden fasat inför hur det ska gå till att spela Silk Spectre, Ozymandias, Nite Owl, The Comedian, Dr. Manhattan - och kanske framför allt Rorschach. Det är glädjande att rollerna faktiskt fungerar på bioduken. Jag irriterar mig inte på skådespeleriet. Och nästan tre timmar flyter iväg.
Det ska sägas att Zack Snyder har lyckats. Det är inget coup de grace, men definitivt en sevärd film, en som har potential att växa ju fler tittningar man ger den. Bio till helgen?
