Nån timme med PS3

Det första man lägger märke till när man ser en Playstation 3 är dess designdrag. Konsolen ser ut att väga hälften så mycket som den egentligen gör, smidig och elegant, iögonfallande. Japaner kan design bättre än amerikaner. Likadant är det inne i menyerna, svart bakgrund och vit text - funktionellt - och har man lirat PSP känner man igen sig på en gång. Visst är 360:ns blade-system smidig, men visst fan är det fler än jag som tycker att den är fulare än tåget?

Sedan faller uppmärksamheten onekligen på kontrollen. Den väger luft och avtryckarknapparna känns som att de ska gå sönder när som helst. Man är kritisk och tycker vad fan? Sen sätter man igång ett lir och liksom 360-kontrollen försvinner sixaxis i handen och blir en del av kroppen. Man saknar inte vibratorfunktionen och man använder inte gyron eftersom man glömmer att komma ihåg den.

Spelen sedan. Först lite Resistance: Fall of Man. Och här inser man hur lika Xbox 360 och Playstation 3 egentligen är. Resistance är ett smidigt Call of Duty, fast med aliens. Det är kul dessutom. Överväldigande eller next gen är dock inga ord som hamnar på läppen. Sedan går turen över till ett Ridge Racer 7-demo. Återigen ropar mjukvaran att 360 och PS3 är samma sak, fast från olika tillverkare. Det gör mig glad. Kampen kommer att stå om de bästa spelen, inte den bästa hårdvaran.

Besviken på PS3? Nej. Jag har lärt mig att ignorera hypen. Sony har en grym spelmaskin. Det blir ett köp, om ett år eller två, kanske längre, tills priset gått ner.