Min vän, Roger Tullgren

Det var fantastiskt roligt att hitta min gamla väns nuna idag på SvD. Jag snackar självfallet om Roger Tullgren, mannen som nu fått sina femton minuter i rampljuset efter att ha fått sin musikstil klassad som arbetshandikapp.

Jag arbetade med Roger i två år mellan 2003 och 2005 på datorteket i Hässleholm. Redan då var hans enorma musikintresse hans främsta karaktärsdrag, fokus låg på hårdrock, men Roger uppvisade ofta även en mjuk sida för härliga powerballader.

Det ska sägas att det var annorlunda att jobba med Roger. Han kunde verkligen inte fokusera på annat än just musiken. Det var festivaler hit och dit, bandspelningar, anordning av konserter och gudarna vet vad. Vår färgskrivare gick varm och eftersom vi gick på en kommunal budget och bläcket var dyrt fick man ofta göra Roger en "tjänst". Att jag då var supporttekniker och hade tillgång till datortekets hela maskinpark var väldigt uppskattat.

Jag förstår faktiskt varför Roger fått sitt musikintresse klassat som arbetshandikapp. Mannen tänker verkligen inte på något annat. Känner jag Roger rätt så är han uppe i sjunde himlen nu, det troliga är att han aldrig kommer att vilja komma ner.

Faktum är att jag tycker att Roger förtjänar det här. Rock on kompis!