Usch vad snuskigt. Undrar ni varför jag skrev så där?
Är nyss hemkommen från en resa till Danmark som artade sig väl, förutom vid ett enda tillfälle.
Jag blev presenterad för en Rickard Østerballe och brast ut i ett skrattanfall. Rickard tog illa vid sig gissar jag, vilket inte gör så mycket eftersom jag inte känner personen i fråga. Men i stundens hetta så kändes det lite pinsamt.
Det blev bestämt att vi skulle sluta fly. Vi var klara, Damaskus var vårt nya hem tills Irak var befriat och då skulle vi tillbaka. Vi fick tag på en lägenhet våningen under khala Hiams. Beige väggar, golv och tak. Fuktskador, sprickor och mögel. Högsta Yarmouk-standard. Med fördelen att vi
Det var inte så här det skulle vara. Jag märker det när vi kommer hem till min moster i det palestinska flyktinglägret Yarmouk. Bordet är dukat med nötter, frukter och grönsaker. Karaffer med vatten och glas står uppställda, där är en flaska arrak att fira med. Några flaskor Pepsi till
I patriarkala Iran är det mannen som behöver göra allting medan kvinnan är hemma med barnen. Det spelar ingen roll vad vi själva tycker och tänker om saken, anpassar vi inte oss till landets kultur och traditioner stöter vi på problem. Faktum är att det inte går att göra det
Tidigt på morgonen går bussen till Urmia. Jag och Simsim sitter och kollar ut genom ett fönster över ett vinterlandskap med byar som flimrar förbi och snart är vi inne i staden. Mamma har tagit på sig slöjan som blivit en del av rutinen så fort vi stiger utanför vårt