Landet Runt
Ett av svensk televisions bästa program måste vara gruvligt underskattade Landet Runt. Och här låter jag kanske generation X-ironisk, i ärlighetens namn är jag det lite grann kanske, men när det kommer till kritan är Landet Runt en riktig pärla. Få är de program som är lika modiga. Redaktionen gör ju inslag som inte är av denna jord, och här någonstans hittar man porten till den svenska folksjälen.
Lika självklart som det är för lågstadieelever att titta på "Fem myror är fler än fyra elefanter" borde det vara för nyanlända att kolla på Landet Runt på en SFI-kurs.
För när man tittar på det här programmet är det inte ovanligt med inslag av typen:
- Och nu ska vi till Markaryd i södra Småland där Bertil Aronsson hittat en regntunna vid stallet.
Vi ser en gård från sent 1800-tal, regntunnan zoomas in, den är väldigt sliten och är i nuläget fylld med vatten. En bit bort står en vithårig, sliten man med hängslen. Ålder 70+. Reportern för fram en mikrofon under näsan.
- Tja. Det är inte jag som placerat tunnan där så någon annan måste det ha varit, säger Bertil och är aningen obekväm framför kameran.
Inslaget avslutas med att man filmar gårdens katt i två minuter till en låt av Evert Taube, sedan gör en leende programledare en övergång till nästa inslag.
Och någonstans här finner man en gömd del av Sverige. Så, jo, Landet Runt är ett av mina guilty pleasures alltid. Bara det programmet gör tv-licensen aningen mindre smärtsam att betala.
