Kindle, prylen som fick mig att återupptäcka läsningen

Min fru frågade mig en gång hur jag kunde klara av att leva ensam. Hur fick jag tiden att gå egentligen? Jag svarade att det var det minsta av mina problem, jag hade filmer att se, spel att spela och böcker att läsa. Särskilt det sistnämnda gjorde jag mycket av, jag kunde göra slut på böcker i en rasande takt, och helst böcker i formatet tegelsten.

I de drygt två första åren jag var gift läste jag dock ut endast en bok. Att leva med en annan människa tog visst tid i anspråk. Jag hade mycket viktigare saker för mig än att sitta och läsa. Att dela ett liv, till exempel.

Jag saknade läsningen en aning. Men aldrig tillräckligt mycket för att faktiskt ta tag i det. Det fanns helt enkelt inte tid. Inte om jag skulle offra annat.

Till min födelsedag i september fick jag en Kindle i present. Sen dess har jag läst sex, eller sju romaner. Gamla, kära tegelstenar dessutom. Hur? Jo, e-böcker, kanske särskilt i Kindle-utformning är så jäkla smidiga. Den lilla bokplattan kan jag ta med mig var som helst, och plöstligt har jag till exempel 40 minuter lästid per dag när pendlar, kanske ytterligare en kvart på badrummet. I den takten hinner jag börja läsa igen. Med min Kindle har jag fått läslusten och läsglädjen tillbaka.

Visst snackas det mycket om att plastknappar och skärmar aldrig kan ersätta en riktig bok, att e-böcker är ett hot mot en anrik tradition. Men egentligen, vad är bättre? Att faktiskt läsa på en platta, eller att inte läsa alls?

Min Kindle har fått mig att återupptäcka läsningen. För det är jag den tacksam.