Immortal (ad vitam)
Det pågår en diskussion om vilken film som var först med att filma mot en blåskärm. Kandidaterna är Casshern, Sky Captain and the World of Tomorrow, Sin City och Immortal (ad vitam). Oavsett vem som vinner kampen kan jag utan tvekan utnämna mest underliga film här och nu. Immortal tar nämligen lätt hem priset.
Baserad på Enki Bilals franska seriealbum och med regi och manus av den samme är Immortal (ad vitem) en svår nöt att knäcka. Filmens tre problem är att den tar för givet att man känner till den tecknade serien och läst den, att man klämmer in otaliga sidor serie i en och en halv timmes film och att den är fransk.
Det sistnämnda handlar om att vi som åskådare aldrig underskattas eller behandlas som idioter - vilket brukligt är i de flesta Hollywood-rullar - nackdelen med ett sådant upplägg är dock att man måste anstränga sig och se om Immortal minst en gång för att verkligen förstå den.
Det är en jäkla röra man måste ta sig genom.
Först ser vi en blå kvinna som kidnappas och som slår tillbaka för att sedan övermannas. Sedan ser vi den egyptiska guden Horus när han får sin dom och får reda på att han har sju dagar att vandra på den jord han skapat innan han avlägsnas. Någonstans här börjar kroppar explodera i ett New York ala 2095 och en detektiv kopplas in samtidigt som en tjock borgmästare blir nervös. I nästa scen ser vi en fallande, stelfrusen kropp som slår ner i marken och tappar ett ben för att sedan tinas upp av Horus. Kroppen visar sig tillhöra rebellen Nikopol och eftersom Nikopol varit fängslad de senaste 30 åren är han inte genetiskt modifierad - vilket de flesta andra är - och är därför perfekt som gästkropp åt Horus som tänker fortplanta sig med en väldigt speciell kvinna. Denna kvinna är samma blåa kvinna som vi såg i början av filmen.
Krångligt? Det är bara början. Den grafiska designen ger nämligen hela filmen en ännu mer absurd känsla. Det finns ungefär fem riktiga skådespelare i filmen[1] medan resten av karaktärerna är datorgenererade. Varför man önskat sig ett sådant upplägg är svårt att veta, en bonus är dock att man verkligen tagit på sig att skapa de mest absurda karaktärerna filmhistorien skådat. Filmens manus som beskriver en värld där alla människor modifierar sina kroppar ger bakgrund till fantasifulla människoskapelser och detta tas verkligen tillvara - fast då räknar jag inte in alla utomjordingar som plats i framtidens New York och som är minst lika absurda som de modifierade männsikorna[2]. Ja, din hjärna kommer att koka emellanåt.
Nu låter det här som en totalsågning, faktum är att det inte är det. Immortal (ad vitam) är helt enkelt en för annorlunda film för att sågas på rak arm. Den är värd att se eftersom man efter ett par genomkollningar faktiskt får förståelse för handlingen, konflikterna, världen och karaktärerna som bebor den.
Immoral är en svår film. Här ligger också dess tjusning. Ett tips är att hyra den, då ett köp kan kännas aningen tungt. Själv valde jag SF-Anytime som leverantör, det kan vara ett bra tips.
