Ikea är livsfarligt

Om lite mindre än två veckor flyttar jag till min nya lägenhet. Perioden runt en flytt är ganska hektisk, det ska sägas upp saker och ting och man ska binda upp sig på annat håll. Det är försäkringar hit och dit, abonnemang, adressändringar och nyckel-lämning/hämtning. Och som om det inte räckte ska man självfallet köpa möbler också, det är ju inte så att man redan har sådana egna där man bor, nä då - det är bara att börja om från noll.

Förvisso blir en flytt skönare när man slipper kånka på mycket möbler, men plånboken får lida tillräckligt för att väga upp saker och ting. I söndags och idag har jag harvat runt i Ikea och provat ut möbler som jag kan tänkas köpa. Idag fick jag äntligen tillräckligt med mod att trycka på beställ-knappen efter många om och men. Det känns bra förvisso att numera ha säkrat en hembonad lägenhet, men ändå känns det fel någonstans att lägga ner tusenlappar på trä, syntetmaterial och tyg.

Jag tror att det blev bra till slut. Gudarna ska veta att det är extra svårt att köpa möbler själv, utan feedback. Jag ringde hem tillräckligt många gånger för att föräldrarna skulle fråga om jag behövde pengar 😀 Jag fick förklara att det var värre än så, jag var i ett stadie av panik. Det är omänskligt hur Ikea är uppbyggt - kvadratmeter efter kvadratmeter med ting som man skulle kunna tänka sig behöva - och här ska man behöva sortera. Och shopping är inte riktigt min grej. Det blev ett par goda råd som jag är väldigt tacksam över.

Nu är det över. Får jag verkligen hoppas åtminstone.