Halo 3
Jag vet inte vad jag ska tycka. Det är en smärre katastrof när man jobbar med hela recensionsgrejen. Spelet jag pratar om är självfallet Halo 3, ett spel som jag älskar och hatar vart om annat.
Jag undrar vad grejen är? När jag kallsinnigt radar upp punkter på hur illa Halo 3 är får jag en lista tillräckligt lång för att skapa Världens Mest Kritiska Recension Av Halo 3 Som Världen Ännu Inte Skådat.
Singleplayer är så oerhört konservativt utfört att mina ådror förkalknar, jag får hela den här känslan av att det kunde ha varit så mycket mer, så mycket större. Grafiken är Halo i (inte ens) HD. Kontrollen har blivit sämre - eller möjligen har jag ännu inte vant mig vid att X inte längre är reload - jag har slängt allt för ofta flares mitt i kollegornas nyllen. Musiken är ok, men ljudet väldigt störande, speciellt när det gäller The Convenants vapen. Och de jäkla Flood spelar en ännu större roll än någonsin tidigare. Hata!
Multiplayer är så oerhört konservativt att jag hälsar på mig själv som pensionär. Deathmatch, Capture the Flag. Alla karaktärer är precis likadana. Jag spelar Halo 3-multiplayer och sen spelar jag Team Fortress 2 och gråter en skvätt. Varför är ambitionsnivån i Halo 3 så låg?
Sen lirar jag lite Forge och får spasmer på grund av alla idioter som Inte Kan Hålla Sig Till En Sak. Det bara vips och boom och bang, ständigt förändras. Och nej, det är inte kul att slänga en Warthog från luften för sjuttiosjunde gången.
Och theater, ja... Hej, det är kul att frysa en bild och snurra runt karaktären Matrix-style. Och sen fucking då? Större slöseri av resurser har jag inte skådat sen Amerikanska te-revolutionen.
Co-op säger ni nu. I vilket spel är co-op inte roligt? Det är ju exakt samma upplevelse överallt. Ingenting Halo 3 gör är annorlunda. Co-op är så oerhört konservativt att Margaret Thatcher börjar rösta på labour.
Betyg: 3.
Men OMG vad roligt singleplayer är! Fatta! Gör ni? Seriöst, jag sitter vid helspänn, framåtlutad mot tv:n med händerna krampaktigt hållande kontrollen medan jag i panik försöker skjuta sönder den där grymma Brute-snubben med hammaren innan han kommer för nära. Jag flyger för fan runt och skjuter ner Phantoms. Jag får slåss mot jäkla Scarab-tanks! Jag dör, och dör, och dör om igen. Provar olika taktiker inför varje gång och när jag till slut lyckas då är det för fan bara... JA!
Och multiplayer är bara så jäkla befriande! Det enda som gör min motståndare bättre än mig är hennes skicklighet, och jag vet att jag kan bli lika bra om jag övar. Jag byter vapen, lobbar granater och kör ett par melee-attacker när jag kommer nära så det slår det härliga till. Och när matchen slutar så ropar jag "good match" med en röst hes av upphetsning och verkligen menar det.
Sen drar vi över till Forge och verkligen leker. Förstår ni? Jag leker. Det är liksom vad man ska göra i spel. Bara ha det förbannat roligt. Och sen gör man till rösten och bara... "Hello, I am Innocent Until Proven Guilty Spark." Och bara... hahaha!
Sen kollar jag på matchen i Theater och verkligen avnjuter mitt double kill om och om igen. Jag hittar en grym shot på när jag blir penetrerad av exploderande needles och laddar upp det till Bungie.net. Sen blir jag sugen på att ladda hem en fantastisk match och min haka slår ner i marken när jag ser skicklighetsgraden hos motståndare jag ännu inte mött.
Och Co-op med mina vänner har blivit någonting jag ser fram emot och får abstinensbesvär över varje dag. Att ta sig an en armé brutes med tre polare och en Carbine med tillhörande Plasma Rifle på Legendary är som att bestiga Everest utan syre. Och vi är liksom, det finns inget jag i ett lag, förrutom det där med AG då, hehehe, medan två jäkla Scarab-tanks måste ner. Och det är bara VRÅL när vi lyckas. Ren och skär glädje.
Betyg: 9.
Och jag känner mig tom. För Halo 3 är världens roligaste spel just nu. Det är just det som gör saken. Det Är Roligt. Det är bara det att allt det andra kunde ha gjorts bättre, det tror jag fortfarande någonstans inom mig. Och när det kommer till kritan vet jag inte vad jag ska tycka.
