Guitar Hero II
Ett ganska typiskt samtal med en fellow gamer:
- Guitar Hero II är grymt. Man känner sig nästan som en gitarrgud efter några låtar.
- Jo, när man går in i zen med en låt på expert... då jäklar! Världens. Bästa. Spel.
Ett ganska typiskt samtal med en icke-gamer:
- Guitar Hero II är grymt. Man kännser sig nästan som en gitarrgud efter några låtar.
- För helvete. Köp en riktigt gitarr och öva. Varför slösa bort tiden på en leksak?
Någonstans kan bli rätt mållös här. Och så får man lust att slänga fram den här seriestrippen, kanske till och med göra sanning av den.
Jag har svårt att förstå varför vissa personer väljer att blanda in verklighet och spel, för att till och bli sura på köpet. Inte någonsin skulle jag kunna lira "Carry on Wayward Son", "Sweet Child O' Mine" eller "Free Bird" på en riktig gitarr. Men i spelet har jag möjligheten att göra det, just eftersom det är ett spel. Det är möjligt därför folk som inte spelar spel blir sura, de vet att de aldrig kommer att sätta de här låtarna i verkligheten, och till skillnad från mig gör de inte det i ett spel heller - klart att man blir sur då.
Dock har jag fortfarande svårt för jämförelsen. Det är som att klaga på någon som spelar en shooter: "Fan vad löjligt.. köp en riktig pistol och skjut aliens då!"
Mitt bot på problemet är att försöka få de här negativa personerna att sätta sig med Guitar Hero. Ibland lyckas det riktigt bra, ibland inte. I det senare fallet tröstar jag mig själv med "Carry on Wayward Son" och "Free Bird". Går in i zen.
