En kvot bokstäver
Är det kanske så? Att man har en kvot bokstäver tilldelat per dygn. En litterär variant av den biologiska klockan? Jag märker att jag skriver mer sällan på bloggen när jag annars gör det någon annanstans. Och just nu är det ett projekt lokalt på datorn som tär på min kvot. Det blir inte så mycket över till annat.
Det är möjligt att hjärnan tröttnar på att skriva, en skrivkramp kanske inträffar när man inte lyssnar på varningssignalerna utan överskriver sig.
Hoppas att det inte är så. För nu är jag inne i ett flow där det är skönt att skriva. Orden strömmar ut. Tyvärr märker jag att jag blivit alldeles skadad av att ha läst engelska böcker senaste två, tre åren. De svenska orden känns fel, meningarna löjliga. Det är ett otacksamt jobb att skriva svensk fiktion.
Jag letar efter ett förtroende för mitt eget språk, att jag kan känna tillit för mina formuleringar och ordval. Inte blir det bättre av att min hjärna är inställd på de, ack så mycket mer, effektfulla engelska uttrycken. Intalar mig själv just nu att det hela kommer att lossna. Försökte med lösningen att skriva på engelska istället, här får jag istället känslan av otillräcklighet, barnspråket är opassande.
Förbannat vara denna flerspråklighet. Åtminstone just nu.
