E3 2009: Den sista dagen
Idag tar årets E3 slut. Äntligen skulle man kunna säga. Som vanligt har spelskörden varit blandad, från sådant som får mig att fundera på att spendera tusenlappar bara för att få möjlighet att spela, till annat som ger mig lust att bege mig ut på en episk resa där jag stryper spelproducenter för att de inte förtjänar att leva - just det här sista tänker jag göra något åt genom att skriva ett sista E3-relaterat inlägg där jag listar vad jag anser vara mässans största besvikelser.
Men nu över till fler roligheter.
Skönt plattformande med attityd är vad Ratchet & Clank Future: A Crack in Time verkar bjuda på, det och en del Zelda-vibbar faktiskt. De alltid uppfinningsrika vapnen är kvar och i det här spelet försöker man berätta bakgrundshistorien till Ratchet & Clank. Bonus: förstörbara miljöer.
Klassiska japanska rollspel får jag inte nog av. Trots att de västerländska alltid är bättre numera. Det är någonting med den här fruktansvärt pretentiösa handlingen och att alla tar sig själva på väldigt stort allvar som lockar. Det är humor att bevittna en fjortonåring bära världens problem på sina axlar, speciellt när denna har blonderat spikhår. Detta och mer går att hitta i Magna Carta II.
Årets E3 har visat på några väldigt udda samarbeten. Exempelvis Metroid: Project M, Nintendo och Team Ninja. Frågan är dock om inte Castlevania: Lords of Shadow tar hem priset. Här ser vi ett samarbete mellan Konami, Hideo Kojima och gänget som gav oss Clive Barker's Jericho. Whoa, liksom.
Ok, jag vet inte vad .deTuned är. Men holy shit! Hur kan man inte bli annat än förälskad i trailern? Trippigt så det stänker om det. Värt mitt andra "whoa" i samma inlägg.
Avslutningsvis. Heavy Rain. Dude. Hela spelet består egentligen bara av Quick Time Events. Och som jag vill ha det! Det säger ganska mycket om hur illa story telling ligger till i spelbranschen, att jag föredrar ett QTE-spel bara det ger mig en handling värd min tid.
