Det här är livet
De närmaste veckorna svävar jag på moln. Två av mina favoriter i min hand. Ibland är man lycklig.
Hur kan det här misslyckas?
Steven Erikson är en av världens bästa författare. Och absolut bäst på fantasy, ingen kommer i närheten.Hans sjätte bok i serien "A tale of the Malazan book of the Fallen" är ännu bättre än de föregångna fem.[1].Det trodde jag inte var möjligt. 912 otroliga sidor ligger The Bonehunters[2] på. Jag kan bara mysa, läsa och förundras.
Man känner sig liten för att man har ambitionen att själv ge ut någonting någon gång när man läser ett mästerverk. Det är storslaget, episkt, sorgligt, heroiskt, realistiskt, glädjande, utav denna värld.
Min nya favoritbok är här.
Sedan, The Elder Scrolls IV: Oblivion. Vill man förminska spelet så kan man kalla det ett rollspel när det är så mycket mer.Komplett frihet i en vacker värld, utan att det någon gång känns tryckande.För det är ett problem jag haft med så kallade fria spel, de brukar få mig att känna mig som att jag hamnat i en bur mer än fallet med linjära spel. I Grand Theft Auto-spelen känner jag bara av begränsningarna, aldrig friheten.
Med Oblivion är det precis tvärtom.
Jag är fri att spela som jag vill, på mina villkor. Det är en underbart komplex, inbjudande moraldriven värld utvecklarna Bethesda byggt upp. Jag kan följa med strömmen, eller revoltera och ta konsekvenserna.
Mäktigt.
