Den viktiga turismen

I Tunisien härskar två ting. Oliverna och turistnäringen. 70% av tunisierna sysselsätts av turistnäringen. Den enväldige presidenten Zine al-Abidin Ben Ali är väl medveten om detta och det förs konstanta kampanjer i statlig tv och radio för att poängtera hur viktigt det är med turister och hur man skall behandla dessa. Särskild hänsyn ges till återvändande tunisier och den stora skräcken i landet är om någon skulle få för sig att spränga någonting någonstans.

Ett land som till en så stor grad är beroende av turismen har inte råd att förlora den. Säkerhetspådragen är därför enorma, om än diskreta. Jag föreslog skämtsamt att 70% av tunisierna arbetade med turismen och att återstående 30% arbetade inom poliskåren. Det är nämligen så att det finns poliser, vakter och säkerhetsfolk vart man än vänder sig. Allting kollas och kontrolleras. När man reser in i landet måste man fylla i ett inresekort, när man anländer till hotellet måste man fylla i ett hotellkort och när man lämnar landet måste man fylla i ett avresekort. Kontroll är nyckelordet. Kontroll ger säkerhet.

I egenskap av ledare över ett muslimskt land är Zine al-Abidin Ben Ali väldigt medveten om risken för ett par förflugna ord från en förbannad mullah. De religiösa muslimerna har därför försetts med väldigt strama tyglar. Moskéerna är endast öppna under bönestunden och ingen får befinna sig i dem under någon annan tid. Där fredagen traditionellt är en helgdag i alla islamländer är den endast en oofficiell halvdag^[1] i Tunisien och landet tar helgledigt först på söndagen.

Överlag är meddelandet från staten att det inte finns plats för radikala dumheter. När turistnäringen förser landet med livsblod går man inte och skär av sig ådrorna.

För någon som mig ger därför Tunisien ett väldigt förvirrat intryck. Jag hatar diktatur men ser att den tunisiska, välvilliga varianten fungerar. Alla har rätt att tycka så länge de inte gör något åt saken, det och det faktum att man inte ruckar på presidenten. Vi i väst önskar väldigt gärna påtvinga våra värderingar på andra, av det jag sett i Tunisien är jag dock tveksam om öppen demokrati skulle fungera i landet. Under ytan lurar en radikalism som i nuläget hålls i schack. Med en fri demokrati skulle radikalismen säkerligen bubbla upp till ytan och ta över landet för att slutligen göra slut på det.

1. Den viktiga fredagsbönen äger rum under eftermiddagen [↩]