Den irakiska konstitutionen

I Iraks första demokratiska val tillsattes den tillfälliga regering som har som huvuduppgift att skriva landets konstitution. Det är inget lätt uppdrag för någon, och i Irak är läget extra komplicerat.

Problemkärnan är konflikter inom de folkvalda.

Vi har först och främst de självklara gruppindelningarna där shiiter, sunnier, kurder, socialister och kristna motarbetar varandra. Sedan har vi konflikter inom grupperna som är, om möjligt, ännu svårare att lösa. I och med att shiiterna är den största presenterade gruppen så är problemet här som tydligast. Kampen mellan radikala och sekulära shiiter är hård och ser ut att bli värre för varje dag. Kompromisser verkar vara uteslutna då de radikala shiiterna förhindrar varje konstitutionsförslag som bryter mot de extrema sharia-lagarna och sekulära shiiter lägger ner radikala förslag från den konservativa shiit-gruppen.

Bland sunni-muslimerna är det en ännu mer motbjudande kamp som pågår. Här är religionen i och för sig inget problem, sunni-muslimerna har varit och är ganska sekulära av sig. Iraks sunni-muslimer har dock ett stort problem med en liten, men mäktig grupp som försöker fria eller underlätta för Saddam och hans Baath-parti till vilket pris som helst.

Att lägga saker bakom sig och förlåta är uteslutet för de flesta. Min personliga åsikt är att så skall det vara. Ingen lade nazisterna bakom sig och förlät dem (det var ju bara lite etnisk rensning ni sysslade med grabbar, ni är förlåtna, kom så ska vi kramas) och ingen borde ens tänka tanken på att förlåta Baath-partiet heller. Tyvärr finns det en klick politiker som ser nostalgiskt på Baath-partiet och önskar en återgång till den "gamla goda tiden". Helst med Saddam som en återkommen ledare.

Bland kurderna handlar konflikten om identitet. Jag är säker på att majoriteten (om inte alla) kurder önskar sig ett eget land, någonting jag själv håller med om och hyllar. Att vara statslös och inte känna att man hör hemma någonstans är nog de värsta som finns. Saken är att en gruppering inom de kurdiska politikerna önskar sig en identifikation med Irak och en vilja att skjuta Kurdistan-frågan in i en obestämd framtid. Den andra gruppen ser sin chans att utropa ett krudiskt land med detsamma, helst innan konstitutionen faller på plats och det blir "för sent"...

Bland de kristna finner vi det löjligaste problemet. Det gnabbas och tjattras hit och dit om vilken grupp som är den mest kristna, om vilket grupp som är äldst i landet och vilken grupp som skall få mest rättigheter och tjäna så mycket pengar som möjligt i det nya Irak. Här handlar alltså problemet om störtlöjliga prestige och pengar. Visst kommer vi att höra ett och annat där de kristna tycker synd om sig själva för att de bor i ett land med en muslimsk majoritetsbefolkning, men det där är bara skitsnack. De kristna har alltid behandlats väl, tyvärr har de behandlats som bäst under Saddams styre. Nu när Saddam är borta är de inte längre någons gunstlingar och därför ska det gnällas. Visst har vi haft riktade attacker mot den kristna gruppen sedan Saddam avsattes, men det har alla andra grupper också haft. Terrorn är urskiljningslös.

De sociala regeringsmedlemmarna är tyvärr alldeles för få för att göra någon skillnad. Jag är inte helt säker, men jag tror att de endast innehar två stolar. Självklart kommer inte socialsterna överens heller. Det hela påminner nog ganska mycket om kampen mellan Vänsterpartiet och Socialdemokraterna (innan de senare gick och blev moderater).

USA pressar nu för fullt för att få fram en konstitution. Amerikanerna är medvetna om att en konstitution i dagens läge skulle vara okomplett och svag, full med hål och genvägar och det är precis en sådan konstitution de vill ha. Irak är USAs senaste sandlåda och man vill inte tappa kontrollen. Optimalt är att regeringen inte skall kunna få fram en konstitution och omval skulle då utlysas. USA har aldrig tyckt om den rådande shia-muslimska majoriteten i regeringen. En chans att fälla den skulle USA med glädje ta. Och nästa gång lär CIA inte tveka om att påverka valet på ett eller annat sätt för att få fram ett resultat som gynnar de egna leden.

Själv vet jag inte om jag skulle vara ledsen om konstitutionen föll. Det diskuteras idag om att ge amnesti till före detta ledande Baath-partister och att se till att Saddam inte skall dömmas till döden. Lägg märke till att man nämner Saddams namn specifikt och inte en avskaffning av dödsstraffet i allmänhet. Sådant drar bara ner den sittande regeringen i smutsen och en sådan regering skulle jag inte vilja ha. Hellre då att den faller, även om detta innebär att USAs makt i regionen skulle öka.

Efter ett långt inlägg har jag kommit fram till en sak. Politiker i alla länder är lika, de tänker mest på sig själva än det land de är tänkta att tjäna. Med drypande sarkasm vill jag påpeka att det är underbart att vi alla får vad vi förtjänar. Egoismen har aldrig varit starkare än nu, så varför ska vi inte ha egoister att styra våra liv?