Den gamle och skorna
Det är ingen tillfällighet, det ska jag säga er. Jag har sett dem alldeles för ofta för att det ska vara en tillfällighet. Jag pratar om de där gamla gubbarna som älskar att titta på sina skor samtidigt som de går rakt in i en folksamling med ålderns hela pondus och arrogans.
Ni har säkert också sett dem. De brukar vara smått kutryggiga, korta till längden och klädda i en lätt omodern kostym. De går med ansiktet böjt nedåt och armarna halvlyfta bakåt som för att kompensera för sin märkliga ergonomi. De fokuserar stenhårt på sina alldeles för stora, svarta läderskor och de hasar sig framåt väldigt, väldigt långsamt. Vissa har hatt, men de flesta ståtar med silvergrått hår och ibland en kal fläck i mitten på skallen. De är självständigheten personfierad där de går utan någon som helst tanke på omvärlden. Det viktiga är det ena steget framför det andra och blicken fastlåst vid skorna.
Sånt måste man beundra.
