Da Vinci, filmen
Efter att ha varit oerhört involverad i hela Da Vinci-grejen och varit med om utvecklingen av fyra mobilspel baserade på licensen, kändes det rätt underligt att, till slut, faktiskt gå och se själva filmen.
Förväntningarna var rätt låga med tanke på hur kritikerna attackerat filmen och beskyllt den för att vara tråkig. Faktum är att Da Vinci-filmen inte är så illa. Bara lite. För visst är det mycket snack och visst förklaras saker och ting ett par gånger för mycket. Men faktum består att det görs rätt skickligt och att kameran aldrig står still, utan bidrar till berättandet. Det gör att man står ut.
Tom Hanks, Audrey Tautou, Ian McKellen, Jean Reno, Paul Bettany och Alfred Molina har alla fått kritik för sin insats. Återigen är jag inte den som håller helhjärtat med kritiken. Skådespelarna gör det de ska med vad de har till hands. En god vän sade att boken Da Vinci-koden skrevs för dem som annars aldrig läser böcker och jag är böjd att hålla med. Med tanke på detta är det inte konstigt att Da Vinci-filmen blir smått infantil i mellanåt. Dock som sagt, alltid underhållande.
Vidare gillar jag verkligen grundtanken bakom Da Vinci-koden, den att kyrkan har förstört kristendomen. Den kyrka som belyses i boken och filmen påminner en hel del om den radikala islamism som världen idag härjas av. Det här är någonting jag gärna ser mer av. Radikalism finns nämligen i alla religioner och kristendomen förtjänar alla smällar den får ta. Så, bara där får jag en bonus av att se Da Vinci-filmen.
Kort sagt? Da Vinci-kodfilmen är inte lika dålig (eller tråkig) som kritikerna vill framhålla. Men förvänta dig inget mästerverk.
