Budgeten 2007
Jag kan lukta till mig hur finansminister Anders Borg och hans partikamrater resonerat inför årets budget. Jag har en näsa för cynism och just nu bränner det utav tusan.
Logiken säger det bäst. Att spara på arbetslösa och sjukskrivna är statistiskt säkrare än att göra det på arbetare. Vad det handlar om är procentsatser. Med en arbetslöshet på 4,8 procent och ett antal sjukskrivna på kanske ytterligare 5 procent kommer vi nära den borgliga siffran om att nära en miljon människor står utanför arbetsmarknaden. Här ställs då tio procent av befolkningen mot resten. Cynisk matematik säger att det är lättare att mucka med en minoritet än en majoritet.
Och då har vi den - budgeten som gynnar heltidsarbetare men som slår ner på deltidsarbetare och sjukskrivna rätt ohyggligt hårt.
Jag kan bara hoppas att de borgliga missbedömt hur vi medborgare kommer att reagera. Ska det verkligen gå att muta oss till tystnad? För jag ser bara djup orättvisa framför mig, en ekonomisk politik som skapar klyftor, som hellre ser till att man går på socialbidrag än att jobbar deltid. Dessutom ett samhälle där en sjukdom endast innebär en oro för hur man skall klara sig istället för fokus på att bli frisk igen.
Det snackas om moroten och piskan. I mitt samhälle ger man moroten åt de som behöver den för att sedan piska herrarna med morotspåsen till att dela med sig. Det kallas solidaritet med mina medmänniskor. Man ger åt de som behöver, för i morgon är det mycket möjligt att man befinner sig i en situation där man själv behöver hjälp.
Svårare än så behöver det inte vara.
