Att försvenska sitt namn

Jag förstår inte. Är det integration eller assimilation vi pratar om?

Allt fler flyktingar och invandrare väljer att antagligen försvenska sina namn eller att helt enkelt byta till ett svenskklingande namn. Det enda jag hinner tänka är varför?

Många anger namnbytet som ett skäl för att underlätta jobbansökningar. Hjälper det verkligen? Man må byta sitt namn, men man kan aldrig byta sin identitet. Vad hjälper det att kalla sig Martin Andersson när man ändå ser ut och beter sig som Naseer Alkhouri? Skulle arbetsgivaren inte märka att man är född i utlandet eller av utländska föräldrar bara för att man har ett svenskt namn?

En viktigare fråga.
Varför skulle man ens vilja jobba på en arbetsplats där ens namn spelar roll?

Den arbetsgivare som inte vill ha en Naseer Alkhouri skulle jag inte heller vilja arbeta hos. Jag är jag helt enkelt, och tacksamt nog accepterar de flesta detta faktum. Har jag haft problem med mitt namn? Möjligen. En sak är dock säker, jag skulle aldrig byta namn för att få ett jobb. Det gäller att respektera sig själv och den man är. Bara på så sätt kan man vara säker på att respekteras tillbaka.

Och vad är nästa steg? Att liksom asiatiska kvinnor klorbleka kroppen? Att färga håret i en blond färg och skaffa blåa linser?

Nej, det är inte assimilation vi vill ha, det räcker med integration.

Det gäller att vara bekväm med den man är. Att låtsas vara någon annan är bara att bedra sig själv. Det kan ingen människa må bra av.