Arbetsintervjun, i efterhand

Det är lite olyckligt, underligt nog, att en anställningsintervju går bra. Jag menar... var var svårigheterna? Var tog grillningen vägen? Varför kände jag mig så självsäker och hade svar på tal. Det skall ju vara kännas nervöst med en anställningsintevju, konstigt nog var jag inte nervös alls.

Vi snackade, skrattade, skämtade, blev allvarliga och snackade jobb. Allting gick som smort.

Sedan får man höra "Jag måste träffa de andra först innan jag kan ge dig ett svar." Självklart tänker jag. "Jag hör av mig inom en vecka eller två."

Och vips var det över. Efter en timme där jag gjorde mitt bästa för att övertyga arbetsgivaren om att jag var rätt person på jobbet, får jag nu vänta i mellan 168 och 336 timmar innan jag får svar.

Tiden går långssamt...