Är du där gud?
Jag kan vara den mest ateistiska människan på jorden.
Jag är så ospirituell man kan vara. Jag tror inte på någon högre kraft alls, nån själ, nåt spöke, nåt övernaturligt, eller koncepten tur och öde - till den grad att jag till och med vägrar kalla mig ateist - för termen innebär att man bryr sig, vilket jag inte gör i någon mån.
Allt har en förklaring bara man forskar tillräckligt i det. Jag borde ha läst till civilingenjör och blivit medlem i Medborglig Samling, tyvärr är jag inte ett as.
Jag fullkomligt älskar gudar som koncept, särskilt i populärkultur. Jag slukar litteratur, filmer och spel där folk blir gudar till höger och till vänster, eller där människor utmanar gudar eller ska försöka döda gud. Jag blev till och med kär i en troende människa och är väldigt fascinerad av hennes sätt att se på världen.
Jag förstår gud. Jag förstår hur skönt det kan vara att ha gud. Jag kan bli avundsjuk på folk som går till kyrkan när jag sitter där bredvid min fru en söndag morgon. De ber till gud och tror genuint att han lyssnar. Eller ja, kanske hälften gör det genuint, resten är där på grund av socialt grupptryck, vissa har kanske en gaydar, jag har en guddar.
Och här kommer vi alltså in på Pillars of Eternity, dess uppföljare Deadfire, samt avknoppningen Avowed. Tre spel som utspelar sig på en värld som heter Eora och där gudar inte bara finns, de talar om det för folk, och eftersom de är gudar är de ena riktiga jävla ashål. Alltså allt jag behöver för att jag ska trivas.
⚠️ En spoilervarning för den som vill, men första Pillars of Eternity släpptes 2015, kom igen.
I Pillars of Eternity spelar du rollen som en Watcher, en person som kan se världen bortom det levande, du kan se och interagera med själar och forna liv.
Uråldriga maskiner har vaknat till liv, de suger själar ut ur folk och du försöker reda på varför. Snart kommer du in i det filosofiska frågan, vad innebär det att vara gud? För vi får veta att ett utrotat släkte, så kallade Engwithans, en gång i tiden kom på att Eora var en värld utan gudar. Det skapade en existentiell kris för dem och de bestämde sig för att skapa sina egna gudar, de valde att fusionera sina egna själar med maskiner, skapade en mäktig ny skapelse och introducerade sig själva som gudar inför resten av Eoras raser och blev tillbedjade som sådana.
Detta är i princip handlingen för Pillars of Eternity.
Det intressanta för mig blir här att utforska konceptet gud, vad innebär det att vara en gud. Slutar man att vara sig själv om man blir gud? Kan min karaktär nå så pass stora krafter att hen själv blir en gud? Riktigt intressanta grejer för en gud-fan.
I Deadfire blir det desto mer intressant, spelet tar vid efter att handlingen i första spelet tagit slut och guden Eothas är trött på skiten. Han vill döda gudarna och ge Eoras raser den frihet han som Engwithan själv hade. Han gör det genom att ge liv åt en enorm staty av sig själv och vandrar fysiskt genom världen, på väg till Själarnas Hjul, där han vill förstöra just den maskin som ger honom och de andra gudarna kraft. För alla som dör hamnar i Hjulet, deras själ ger gudarna kraft, och sen återföds de. Ett oändligt batteri. Och om Hjulet förstörs, då tar batteriet slut, likaväl gudarna. Problemet med att vara en 300 meter lång vandrande staty är att man syns. Genom att försöka göra slut på all gudsdyrkan ger Eothas kraft åt gudstron. Där är han ju, han som vandrar genom världen, bättre bevis på att gudarna existerar finns ju inte.
Det intressanta i Deadfire är att spelarkaraktären spelar noll roll. Eothas är en gud, vi är inte det, han kommer att lyckas. Vi bevittnar historia, vi påverkar historian, men i slutändan är vi maktlösa inför gud.
I Avowed spelar vi en helt ny karaktär. Vi är ett sändebud från ett mäktigt imperium, bortskickade till The Living Lands för att ta reda på varför en pest kallad "Dream Scourge" härjar landet. Till skillnad från de andra spelen i serien får vi inte skapa vår karaktär, vi är en "Godlike" från start. En person som är född att efterlikna vår utvalda gud, vi är både imperiets sändebud, men även vår guds sändebud. Vi liknar dock ingen gud, vi är mossa, växter och svamp, någon sådan gud finns inte. Avowed är ett spel där det okända spelar roll.
Och som tredje spelet i semi-trilogin har det en tredje vinkel på gudendom. Kan vi påverka gud? Tillhör vi gud eller tillhör han oss? Kan vi ha ett ömsesidigt förhållande med gud?
Jag misstänker att Pillars of Eternity-serien är skriven av troende, sökande människor. Finns gud? Vill gud finnas? Kan vi lära känna gud? En perfekt spelserie för någon som mig som är fascinerad av konceptet gud och som får möjlighet att leka med den.
Pillars of Eternity är en spelserie som kan vara svår att komma in i. Till en början är de två första spelen i serien klassiska rollspel, de är komplexa att spela. För det andra, de gör det inte lätt att tycka om dem. Termer som "kith", "arda", "orlan" och "engwithans" slängs på en de första fem minuterna. När jag skulle spela för tio år sen räckte det här för att jag skulle avinstallera spelet och säga tack och hej.
Skruva dock ner svårigheten till "story mode" och ge de här konstiga termerna en chans, du kommer snart att förstå dem. Och upplev en helt ok trilogi spel som utforskar konceptet gud. Man har spelat spel av sämre anledningar.
