Andra klassens medborgare
Integrationsverkets omtalade enkätundersökning är självfallet rätt sårande. Ändå kan jag inte låta bli att förstå de här människorna och kanske till och med känna en viss sympati. Varje gång en av oss utlänningar hamnar i blickomfånget påminner vi de som ser oss om den stora skrämmande världen där ute. Är det en sak svensken vill känna så är det trygghet - och vi är en konstant påminnelse om att världen inte fungerar så.
Med rädsla snackar jag inte om fruktan för att bli misshandlad, rånad eller vad det kan vara. Jag tror att de flesta svenskar är intelligenta nog att förstå att ens svarta hår inte automatiskt innebär att man är en brottsling. Det är istället den globala rädslan som gör sig påmind.
För att ta mig själv som exempel. Jag har sett och varit med om saker i mitt liv som förhoppningsvis ingen svensk upplevt eller kommer att uppleva. Jag har blivit artilleribeskjuten, flygplansbombad, utsatt för en kemisk attack, blivit uppsatt för bakhåll, sett ett antal människor som sårats av kulor och granatsplitter, sett människor dö på grund av sina skador, sett en man drunkna på grund av sin egen kemiskt härjade lunga för att slutligen bli utdriven ur mitt eget land med våld.
Jag är en konstant påminnelse för Sverige att allting inte står rätt till med världen. Och jag är bara en av många. Det är stort, det är otagbart, många vill låtsas om att våra erfarenheter inte finns.
Men... så finns det en viss idioti i enkätsvaren också. Den delen där 14 procent av de svarande anser att "infödda svenskar bör komma före invandrare när det gäller jobb, bostäder och bidrag". Hur det här ska hjälpa Sverige har jag svårt att förstå. Den här inställningen bidrar ju bara till att skapa ett vi-och-dem-samhälle, ett andra gradens medborgarskap, en alienation. Själva inställningen är för övrigt väldigt oxymoronisk. Vi som jobbar betalar ju skatt till samhället, vi använder våra pengar till att skaffa en egen bostad och vår lön ser till att vi inte behöver bidrag. Att då förvägra oss jobb kommer ju bara att leda till att vi kommer leva våra liv på samhällets bekostnad. Kan jag inte få ett jobb för att en infödd svensk kvoterats till det så kommer jag onekligen att söka mig till socialförsäkringen - och istället för en tillgång kommer jag att bli en bekostnad. Skulle då samhället ta det ytterligare steget att neka mig bidrag så skulle jag till slut bli så desperat att jag vänder mig till brottslighet för att bekosta mitt uppehälle.
Vilka idioter är det egentligen som håller med om påståendet att "infödda svenskar bör komma före invandrare när det gäller jobb, bostäder och bidrag" är bra?
Att dessa frågor för övrigt dyker upp mitt i en högkonjunktur är oroande. Då har någonting brustit rejält i politiken och man kan återigen bara be om att politikerna ska våga diskutera flyktingsfrågan lugnt och sansat, göra det till sin egen innan någon annan oönskvärd kraft hinner före. Det borde egentligen säga sig självt, det finns inget fel i att diskutera invandring, det är bara språkbruket man kan anmärka på.
