Age of Conan: Med nya ögon

Det är ett tekniskt imponerande spel som möter mig. Dock ett kallt och sterilt sådant. Till en början åtminstone. För det spelar ingen som helst roll att de grafiska teknikerna och termerna är övergödda i Age of Conan: Hyborian Adventures när man brister i art direction.

Alla som spelar Age of Conan är trötta på jämförelserna med World of Warcraft, så även jag. Men man kan ändå inte låta bli att jämföra, och då lägga märke till att Blizzards spel är varmare, mer inbjudande och helt enkelt vackrare.

Det är kanske inte något man skulle kunna tro om man såg skärmbilden ovan, Age of Conan är ju ett vackert spel, att inse detta tar dock tid. Man måste helt enkelt rekalibrera allt man tagit för givet från World of Warcraft - en sanning som även gäller spelsätt, uppdragshantering, PvP, instances, classes, professions och det mesta egentligen.

När man efter en tid vant sig vid hur Age of Conan beter sig har man troligtvis tagit ungefär tio levlar och befinner sig mitt i det inledande äventyret i Tortage. Här har vi en annan aspekt av Funcoms spel som skiljer sig från mängden. De tjugo första levlarna äger rum mestadels offline - i ett onlinerollspel. Det funkar rätt illa om man ska vara ärlig. Den naturliga instinkten säger att man ska ta hjälp av de andra spelarna när det kniper, detta fungerar inte under huvuduppdraget som man måste klara av själv.

Som tur är kan man ta en paus från det inledande uppdraget och ge sig in på sidospår. Det gör man genom att växla tid till dag, här får man springa runt i Tortage med alla andra spelare vid dagtid och kanske få ihop ett par levlar innan man återvänder till huvuduppdraget. Att man är låst till Tortage under de tjugo första levlarna är troligtvis ett sätt att låta spelarna lära sig Age of Conan innan de slängs ut i den riktiga världen, och då kan man tycka att sättet att dela in staden i dag och natt bara gör det svårare att få en överblick som ny spelare.

Annars är äventyret väldigt intressant och välskrivet. Man luras i att stadens öde ligger i ens händer, och det är bara kul.

I skrivande stund har jag lämnat Tortage bakom mig. Och Age of Conan är fortfarande ett väldigt underhållande spel. Jag gillar stridssytemet, tycker om dialogsystemet som ger sken av att vara delvis moraliskt - delvis flervägsindelat med olika uppdrag som resultat av dina svar.

Mindre är bra är att Funcom marknadsfört spelet som ett onlinerollspel för oss som är 18+. I praktiken innebär nämligen detta att Age of Conan är det perfekta spelet för fjortonåringar. Bara bröst, svordomar och blod som skvätter. Det är inte "vuxet" någonstans. Men jag biter ihop och håller tummarna för intressanta uppdrag att lösa.

Kvar att prova är PvP-strider, stora instanser, guild cities och strider städer emellan, professions, mounts och kanske ett par eller två överaskningar. Det känns som att jag får återkomma i ett framtida inlägg om hur spelet utvecklat sig. Tills dess är det fler äventyr som väntar.