Age of Conan: Kroppstyngd

Trots att det är skönt att lämna nybörjararean Tortage så inser man snart att saknaden ändå är stor. I instängda introduktionsarean är allting polerat och förpackat. Bara en sådan sak att alla karaktärer talar gör väldigt mycket för atmosfären. Utanför Tortage levereras uppdragsbeskrivningarna med hjälp av text och det tar en stund innan man vänjer sig vid det.

Vid spannet level tjugo till trettio finns det hur mycket som helst att göra ute i det stora vilda och man kan bli aningen splittrad och ofokuserad. Åtminstone om man spelar som jag gör, alla uppdrag skall genomföras och helst ska jag hinna undersöka spelvärlden också. Det brukar heta att jag har ett långsamt spelsätt - det roliga med Age of Conan är att det är ett spel som belönar sådana som jag. Att klara upp uppdrag är den de facto metod som ger mest erfarenhetspoäng - jämfört med mina gilleskollegor är jag en av dem som lyckas levla upp snabbast - trots att jag kanske sett minst av spelvärlden Hyboria. Jag brukar nämligen hålla mig till ett område och nöta igenom allt som kan uträttas där innan jag går vidare. Många har inte det tålamodet.

PvP är i nuvarande stadie någonting jag inte riktigt förstår, har genomgått ett par slag och förlorat båda. Spelar som Guardian och har hur mycket hälsa och uthållighet som helst, är samtidigt väldigt skyddad under en grym rustning. I PvE är man nästan oövervinnlig, i PvP förlorar jag lika förbannat varje gång. Det blir någonting att sätta in sig i.

Väldigt underhållande är att jag i Age of Conan har en fast och närvarande kropp som känns. Det funkar inte för fienderna att springa igenom mig, de fysiska lagarna står nämligen i vägen, som tank blir jag glatt överaskad över detta. I en instans kan man hålla healers och damage dealers bakom sig och faktiskt skydda dem med den egna kroppen. Det är mäktigt.

Mina äventyr fortsätter. Kraftigt begränsade av att man arbetar, umgås och kollar på EM. Men likväl. Vill du träffas så heter jag Banon och spelar i servern Crom. Hör av dig.