Age of Conan: Elites
De flesta onlinerollspel brottas med en fråga. Hur ska man få folk att spela med varandra? Att dundra iväg på äventyr själv är ju rätt kul, man får dessutom behålla allt man hittar i form av pengar, utrustning och vapen. Men nu pratar vi ju onlinespel och det gäller att tvinga folk att spela med varandra.
Ett sätt att göra detta på är att bjuda på hårdare motstånd än vanligt. Exempelvis genom att introducera elitstyrkor. Age of Conan gör detta på flera nivåer. Det första exemplet är den klassiska instansen - här får man skapa en grupp och stiga in i en dedikerad zon där fienderna är svårare och belöningarna större. Många spel kör med den här varianten och spelutvecklare brukar lägga det mesta av sin designkrut på just de här zonerna.
Age of Conan tar dock begreppet ett steg vidare. Även på den vanliga spelarenan kan man stöta på elitstyrkor, och nu snackar vi verkligen elit. Det är rätt lätt att döda vanliga fiender som ligger tre eller fyra levels högre än dig, men när vi kommer till elites är bilden snarare den omvända. Att ensam träffa på en elitsoldat med samma level eller lägre brukar betyda en säker död. Och dyker det upp två stycken motståndare är utgången given - av jord är du kommen.
Elites i Age of Conan gör skäl för namnet. Igår spelade jag med en grupp på sex spelare i jakt på elites - dessa var de så kallade Vanir i Field of the Dead. Första uppdragssteget gällde att man skulle döda 30 sådana. Och trots att vi var sex spelare mot en tog det ändå en väldigt lång tid att få ner motståndaren - och fick denna hjälp av ett par andra soldater - ja, då var vi hårt pressade att klara livhanken. Och värre blev det. När det var dags att döda bossar blev vi rätt bekanta med närmaste Resurrection Point.
Det är ett smart drag. Svåra fiender gör upplevelsen så mycket bättre. Det finns dessutom ingen bättre team building-teknik än att ställa spelare inför svårigheter som verkar vara när på omöjliga. Funcom lyckas väldigt väl med den här aspekten, faktum är att det redan kliar i fingrarna.
