1up

Och så har det redan hunnit gå ännu ett år. Numera ska jag komma ihåg att tala om för den som frågar att jag är 29, vilket i mitt fall är svårare än det låter.

Jag vet inte, men har ni samma problem? Bara här om veckan presenterade jag mig själv som 28 år gammal, jag har ju över året vant mig vid att vara 28 - och nu är det plöstligt inte sant längre - och så tar det tid för min hjärna att anpassa sig.

Det är likadant med datumet. Jag kan fortfarande slarva och skriva 2008. Det är inte klokt. Undrar om jag lider av kronisk nostalgi?

Annars har det här året varit bra i mångt och mycket. Jag känner mig äntligen hemma och stabil i min nya lägenhet och har börjat våga göra slut på mina flyttlådor. När man flyttar ofta är det lätt att hamna i ett stadie där man inte vill packa upp, det har jag kommit över tack och lov.

Socialt känner jag mig numera som stadd i Stockholm. Jag är tacksam och glad över de vänner jag har. Det har förvisso aldrig varit ett problem för mig att skaffa en ny vänskapskrets, däremot har jag haft svårt att vårda relationer över tid. Här anstränger jag mig för att bli bättre, och jag tycker mig se framsteg i min hållning. Till er kära vänner, tack för er förståelse och tålamod.

Problem har jag dock när det gäller relationer. Jag rör mig mellan två ytterligheter, en flört som bara dunstar bort, eller en bestående vänskap. Och missförstå mig rätt, vänner är det bästa som finns, men vad gör jag för fel som inte lyckas kombinera ytterligheterna? Det är sådana ämnen man filosoferar över klockan två en fredagmorgon, utan att bli ett uns klokare. Några visdomar?

Det jag kommer att säga härnäst har jag sagt många gånger och kommer att upprepa många gånger till. Jag är oändligt stolt över min familj. Mina föräldrar gav, och ger mig en sådan trygghet att jag känner att jag kan göra vad som helst. Min lillebror, numera vuxen lärare med ansvar för elevkullar, kan knappt tro det. Min lillasyster kämpar hårt i andra klass på gymnasiet och bevisligen är smartast och starkast i syskongänget, henne har jag bytt blöja på.

Karriärmässigt går det bättre än vad jag trott vara möjligt. Jag arbetar på spännande och krävande projekt, jag lär mig nytt konstant och är nöjd med min förmåga att ta emot nya intryck utan att sätta ihop sådana löjliga hinder som prestige eller revir exempelvis.

Personligen skulle jag dock vilka utveckla mig mer när det gäller fritidsaktiviteter. Det finns de dagar då jag känner att jag bara jobbar, äter och sover. Här har jag ännu en punkt att jobba på.

Till slut har jag hört att 30-årskrisen är nära. Och vet ni vad, jag tror inte det. 30 är en siffra som kommer efter 29. Vill jag krisa så kan jag lika gärna gjort det redan, varför vänta tills man har en trea i ålderssiffran?

Nu ska det i alla fall bli tårta och en present till mig själv. Födelsedagen kommer igång på allvar under helgen när jag ska iväg och fira med min familj.

Tack för alla lyckönskningar. Ni är bäst.