Jag mötte Alf Svensson

Ett oväntat möte i Half-Life 2: Episode Two. Mitt i det mest dramatiska kapitlet i Half-Life-sagan står han där. Alf Svensson. Han har lagt av sig glasögonen och kallar sig själv Magnusson. Men mig går det inte att lura. Jag hälsar lite försynt, undrar om Alf tycker att det är lika pinsamt som jag själv gör. Han är korthuggen och irriterad. Jag antar att han inte ville att någon skulle känna igen honom.

Det är lite ledsamt. För jag har faktiskt tagit mig an många svårigheter för att nå fram till Alf. Jag drar mig till minnes mitt första minne med en Combine Hunter, min färd i underjorden, min åktur mot The White Forrest. Och mitt förhållande till Alyx Vance som numera gått ifrån att vara subtil till att bli mer självklar.

Alf, du anar inte vad jag varit med om...

Episode Two sviker inte. Det är en dramatisk, berättarteknisk- och tempomässig uppskruvning av Half-Life 2 som väntar. Spelmotorn nya känsla för öppna landskap ger mig största möjliga njutning när jag bränner genom landsbygden i min powerride. Och när jag staplar genom underjorden är den klaustrofobiska stämningen påtaglig. Annars är det spelmässigt de fysiska pusslen som lämnar störst intryck, de har aldrig tidigare varit lika subtila eller intelligenta. Har man en bra fysikmotor att luta sig mot så ska man absolut utnyttja den. Någonstans känns det som att Valve vågar göra det först nu i Episode Two.

Så hör upp Alf, jag tål inte din otrevliga ton, du ska tacka din Gud att jag är på din sida. För det kliar banne mig i mina fingrar.

Något annat som lämnar intryck är hur Valve mästrat den interaktiva berättartekniken. Karaktärerna man möte beter sig obehagligt mycket som de ska. Ni förstår kanske vad jag menar. Jag förväntar mig inte att karaktärer ska blinka åt mig, att de ska ge mig den där blicken, att de nervöst ska klappa sig om handen, att de uttrycker skräck med ansiktet och så mycket mera. Icke-spelar karaktärer ska i ett datorspel se likadana ut och upprepa samma fras. I Half-Life 2 känns de aningen för levande.

Tur kanske att Episode Two endast har en speltid på runt 7-8 timmar. Annars hade det blivit för mycket av det goda. Ta er tid Valve, ta er tid att göra Episode Three till exakt den upplevelse ni vill förmedla. Något annat förväntar jag mig inte från er.

Och Alf. Om du bara kunde slappna av ibland...